Lördagsnatten bjöd på sensommarens första barfotapromenad genom stan. Att orsaken var skoskav gjorde inte alls att jag njöt mindre av den. För det första är jag kär i möjligheten att fritt kunna gå i en stad efter mörkrets inbrott, utan någon överhängande risk att bli rånad, nerslagen och våldtagen. Att sedan kunna gå promenaden barfota, det är bara lite lyx i lyxen ♥

Även idag tog jag mig friheten att ge mig ut efter mörkrets inbrott - man måste ju passa på att njuta av det innan man börjar ta det förgivet igen! Att hoppa upp på sin cykel (kära Ahnstedt, du har skött dig bra på egen hand under sommaren - ett fågelbo i cykelkorgen har du värnat om!) och rulla genom staden är även det en frihet som i Ecuador var obefintlig! Rörelsefrihet är för mig inte möjligheten att kunna ta en taxi till önskad destination...

Just nu väljer jag (enbart för att jag får och kan) således att betrakta Guayaquil och Quito från ovan!