Två kvällar och ett gott skratt


Gårdagskvällen spenderades i sällskap med solnedgången och en kanelbulle med alldeles för mycket av både socker och fyllning. Det var dock en kombination som Anna verkligen behövde för att hitta tillbaka till Anna igen! Att bara sitta där i gräset, med vinden i håret tilldess att man fryser lite för mycket och således vet med sig att man har suttit där längre än man borde - för när man lider så, då vet man att det är okey att cykla hem igen!

Den nyss i natt övergångna kvällen spenderade istället på ett kvälls-afro-pass på gymmet. Efter passet passerar ledaren och spontant säger:
- Det ser härligt ut när du dansar.
- Det ser så glatt ut!


Jag är lite osäker - men ska vi enas om att jag just gett någon ett gott skratt!?


Sol, söndag och ömma fingrar


Dessutom vill jag tipsa om kombinationen ömma fingrar och glass!
Helt oslagbar!


Spring för våren och rusets skull



Underbara vårrus - det har blivit den fysikska versionen av vårskrik för oss sjukhusfysiker!
För även i år fick vi ihop ett lag av enbart vår sort - något som dock inte syntes på oss.  I alla fall inte enligt oss själva ;) Diskussioner fanns gällande en förändring på den punkten inför kommande år! Trots allt fick vi alla strålande tider att vara nöjda med - startar man på andra rad i första startfållan kan det ju inte bli annat!

Strålande!
Spring is here; med mer spring i benen än någonsin!


Välkommen vår

  
Äntligen!
I morgon firar vi in våren på ordentligt Lundavis!
Frukost 08.00!
Välkommen vår och välkommen valborg!


Att slita sig en stund


Motiveringen var att rasta RAN som hela veckan stått instängd i parkeringshuset.
Utdelningen blev en promenad i kvällsolen längs den långa bryggan i Bjärred.

Tänk så underbart det kan vara att slita sig från skolarbetet en stund ;)


En annan breddgrad


Ruskigt nära den 57:e breddgraden tillbringades helgen.
Underlaget var oftast is.
Sysselsättningen var som vanligt födojakt.
Resultatet blev sådär.

Men vi vet ju alla att trägen vinner!



Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg


Eller är det lokaler för Andlig Odling som främst präglar staden Sundsvall idag
- det känns ju nästan som hemma ;)


Jag säger välkommen hem

Det krävdes inte mer än ett steg ut bilen sådär halvsent i igår kväll för att jag skulle börja bubbla av julkänslor. Småland är vitt vitt vitt! Och att få vakna till skenet av adventsljusstaken och ana det vita landskapet utanför var som att sätta en stor godispåse i händerna på Anna 7 år - jag är hemma och julen står för dörren! Wow! Så det var bara att snöra på sig sina äldsta kängor och med kameran i högsta hugg springa ut i allt det vita! Att eftermiddagen sedan bjöd på julgranshuggning på bästbästa manér fick mig att inse hur mycket jag verkligen älskar julen! För tydlighetens skull vill jag bara klargöra att vi inte på något sätt skulle bidraga till uppgiften om att var femte julgran skulle vara klappsnappad; student och smålänning till trots ;)


Möte med Nobel

Häpnadsväckande

Det är inte varje dag man med kurrande mage får sitta i en helt överfylld aula och lyssna på en helt färsk nobelpristagare i fysik som berättar om universums slutliga öde- men idag var just den dagen! Och bra betyg blir det genast när man lyckas avleda Annas tankar på den kommande lunchen; för begrepp så som Big bang, Gnab gib, mörk energi och liv på andra planeter hade just den effekten. Tack Brian P. Schmidt - och tack Lunds universitet att ni inte bokade den där salen för 50 personer!


Wish tree


Wish Tree, Yoko Ono, Wanås 2011

Ibland kan det, när man blir trött på sina egna önskningar, gotta ner sig i andras!

Vad vi själva önskade kommer vi dock inte tröttna på

 

 


Walk of illumination


You brought light to my life ♥


Sky Ladders

See if the sky is nearer from the ladder

Vissa dagar krävs inte ens ett endaste stegsteg för att man känna att man är i himmelen
♥ ett morgontrött leende och en Fika Tray får mig att smälta mer än jag bör ♥


Få uttryck för dina intryck

Behovet av att bejaka sin Kulturtant+Ernst Kirchsteiger-sida är tydligen, såväl som tydligt, olika stor och stark hos oss människor. När solen en köldslagen lördag i oktober behagar att visa sig, vill jag inget annat än att visa mig för den! Att således luska och lirka och så smått övertygstala den ena delen i vår duo att just köpa en duo och sedan med tåg och buss ta sig ut till den smått trolska och alldeles underbara Wanås slottspark.

 

Ernst Kirchsteiger-gener i överflöd eller inte, upplevelsen är storskalig. Jag kan inte annat än älska de i naturen väl dolda konstverk och skapelser som man bland de fallna boklöven bokstavligt trillar över. Eller glider över, vilken även förekom!

 

Det bästa av allt är dock interaktionen människa-konstverk. Utan att få skrattkramper i magen kan jag inte tänka på känslan att springa runt, runt, runt på en stor roterande skiva infälld i ett parkettgolv av dimensionen enormt! Eller att lite småfilurigt glida över en metallic-grön sten i metall. Eller att försöka ta sig upp i en gunga som garanterat hänger på tok för högt upp. Eller att äta precis sådär lagom många (=många) Ballerinakex på en bänk i solen - ibland är det fantastiskt att hänge sig åt sin kulturtantiga sida!


Vardagsverkligheten


Jag blev så glad i själen när jag i morgonljuset passerade förbi dessa kloka ord skrivna på en port i närheten! Ibland är ord som de nämligen det ända jag tänker på! Och det är under sådana stunder som jag blir extra konfunderad när någon plötsligt frågar;
"Hur skall de psykosociala faktorernas roll artikuleras begreppsmässigt?"

Just nu figurerar tankar på om man skall ha ett sjukdomsbaserat hälsobegrepp, eller om man skall ha ett hälsobegrepp som inte är sjukdomsorienterat - för ja, vi sjukhusfysiker läser medicinsk etik den här veckan... hmmm

♥♥♥


OWD

Open Water Diver

För mer än en vecka sedan, närmare bestämt förra söndagen, klev vi, fult dykutrustade och nyss av instruktören tagna i hand på att vi erhållit var sitt OWD-certifikat, upp ut vattnet på Ön i Malmö. Gud vilken känsla! Efter förra sommarens kajakincidens (ja, ni få icke-priviligierade som var där förstår vad jag menar!) trodde jag aldrig att jag skulle kunna behålla lugnet under vattnet - kanske är det just faktorn att jag i dykningsfallet faktiskt kan andas trots att jag befinner mig 10.5 meter under havsytan. Ja, det är än så länge djuprekordet jag innehar!

Och just känslan första gången man drog det där första undervattensandetaget - just det andetaget jag hade bävat lite (läs mycket) inför hela de 2 dagarna efter att vi bestämt oss för att vi nog skulle lära oss att dyka, tills att vi faktiskt låg där på Dalbybadets poolbotten - det var helt magiskt! Jag kommer aldrig glömma känslan! Att det sedan fanns andra moment som tyckes innehålla betydligt mindre magi, det skall jag inte sticka under stol med. Momentet ta på och av apparaten under vatten - vilket ordagrant innebär det nyss skrivna - således att knäppa av sig västen med den fastspända tanken och all övrig utrusning, för att sedan knäppa på sig den igen. För en av fyra såg det lätt och smidigt gjort ut; och det var för instruktören. Vi övriga nybörjade tillbringade nog 10 minuter ryggliggandes på poolens botten, med fötterna i ytan och ett krampaktigt bett om luftmunstycket. Jag var galet glad att jag inte var först ut!

Först ut var Johan.
Jag straffades dock direkt för att jag, i mitt cykloptunnelseende ensamhet, skrattade gott åt min uppochnersvävande älskling. Ett litet flin och ditt cyklop är på nolltid helt fyllt med vatten - dock kan jag garantera att det blev en och annan fylld mask även under mitt försök att ta på apparaten. Ingen skadeglälje på botten alltså!

På botten däremot, om vi talar om den på 10.5 meters djup i Malmö, kan man glatt (inte skrattandes) betrakta tre GB-glassgubbar i givakt och ett par uppochnedvända gummistövlar - undrar om där under är någon som försöker ta på sig apparaten ;)

Helgen fyra utomhusdyk resulterade i en ackumulerad bottentid på 3h 25 min.
När vi ackumulerat ett dygn skall vi fira ;)


Landet


Landet

"Det finns en dålig del av landet,
som man lämnar om man kan det.
Den delen kallas landet,
och den ligger här och var.
"

Ola Aurell

Att nå just denna del av landet var ett av helgens stora mål, för det är inte alltid man väljer att lämna om man kan det. Att befinna sig här och var är ibland vad jag mest av allt önskar! Helgen bjöd dessutom på en dos stadsliv i form av Jönköping stad, närmare bestämt hos min vackraste Heidi. Tänk att vi kunde sitta på piren i vår hemstad och minnas att vi året innan levde vår dröm, den som vi sittandes just där på piren hade drömt om år tidigare. För precis ett år sedan satte vi vårt nuvarande kissa-på-hög-höjd-rekord: 4000 meter, det ansåg vi var något att dagen till ära minnas! Vi tog även i med hårdhandskarna och gav oss frivilligt iväg till ett arbetsläger, där vi av erfarenhet visste att vi ett tag skulle bli behandlade som slavar, för att sedan rikligt belönas med nygräddade och välformade knäckebröd i överflöd, tillsammans med smör och ost, såklart även de i överflöd. Knäckebak i sin rätta form, enkelt!

Och trots att det var i en Småländsk del av landet vi befann oss, så fortsatte levenet i lyx och överflöd. Att välkomnas hem med en smygpremiärskräftskiva (vilket av en Stenvall helt och hållet legaliserades tack vare att intaget bestod av fjolårets kräftfångst - allt för att både vi och frysboxen skulle komma i form till årets riktiga kräftpremiär!) kan inte beskrivas med annat än lyx. Överflöd, i dubbel bemärkelse, bjöds det på på söndagen. Att starta dagen med ett morgondopp var något jag i veckan drömt om, så när chansen på söndagen bjöds gick det inte att säga nej - inte ens då det var ett av sommarens värsta ösregn som väckt oss tidigt den morgonen. Nämnas bör även att sjön ligger inom cykelavstånd från sängen, varpå ett dopp i det blå (eller snarare den morgonen: det grå) ej var en nödvändighet för att kunna kalla sig genomblöt. Att det dock var varmare i sjön än i regnet och snålblåsten på land, gjorde än en gång doppet till en dröm! Sammanfattnings är detta något jag (inte varmt, men ändå) vill rekommendera, om så bara för att få hälla ur en ansenlig mängd vatten ur gummistövlarna - det mina vänner är ren njutning!

Överflödet materialiserade sig sedan i form av kantareller i skogen, och som en sann Mormor och/eller Farmor, lämnar jag inte skogen, trots ösregn, snålblåst, skoskav, myggbett och hemlängtan, förrän var enda svamp var plockad! Tur att jag fick hjälp av min underbara Johan - annars hade jag nog traskat runt i den delen av landet än idag.

"Det är en mycket dålig del,
men den har inte bara fel.
För där är ofta mycket bättre luft än mitt i stan."

Sommarmorgon med eller utan underbar


Gud vad jag i morse hade kunnat göra mycket för att få ta mig ett morgondopp - jag hade till och med kunnat betala dyra pengar för det, ty någon underbar sommarmorgon blir det inte utan att knoppen doppats i det blå! Att dock få stiga upp och säga Godmorgon Solsken gör ändå att jag fick mig en, om inte underbar, så ändå en sommarmorgon!


this weekend



pretty please!?





















mind twisting

Tidigare inlägg