Andra morgonen det råder vantväder!
Och då det är vantväder åker mina Lama Vantar från Ecuador fram!
Passformen är sådär, det kan jag erkänna, trots att vi efter mångt och mycket var säkra på att vi köpte Otavalos vantar med bäst passform. I alla fall för våra europeiska händer. Den andra modellen, där alla fem fingrar satt placerade på en gemensam rad, de passade inte alls våra händer.

Anna funderar:
Efter hur lång tid på havsnivå kan man vänta sig att effekten av höghöjdsträning visar sig!?
En månad kanske? Det skulle stämma om man får lita på en empirisk undersökning på en person.
Trots en viss känsla av ovetenskapligt tänkande så väljer jag att lita på det!

Bachelor thesis presentation

By: Johan Knutsson

Gårdagen gav mig konkurrens.
Det är det ofrånkomliga resultatet av att låta sin pojkvän ikläda sig en flytande-kväve-doppad trollkarshatt och sedan hålla en barnversion av Fysik och Lasershowen. Kramar av imponerande styrka fick han och till och med en underskrift fick han skriva! Mig lyckades de också roa och de av dem i showen som inte visste att jag var där redan innan, de hörde det tydligen efter ett tag ;) Men inte ens jag vågade be om deras underskrift.

Idag har jag mestadels roat mig med att drömma mig tillbaka till sommarens äventyr, en lagom krävande aktivitet en lite extra seg söndag! Nu räcker det dock med att jag roterar huvudet cirka 40° och jag har hela resan framför mig! Me like - drömmen blev en vacker verklighet!

Den sega söndagen gjorde dock att vi gemensamt kom fram till en sak -

N Y K Ä R  i hösten!
Det händer varje år. Någon gång i september.
I dagarna har jag märkt att det varit på gång och idag slog det mig med full kraft. Jag älskar hösten!

De senaste timmarna, ända sen vi kilade från skolan i fredags, vilket vi för första gången på 23 dagar kunde göra innan lunch :) så har allt bara varit vardagslyx. Falafellunch i solen, en sanslöst svettig joggingtur, månskenspromenad med bästa vännen i luren, förfrågan om jag ville ha my eggs scrambled or fried till frukost (jag tackade givetvis nej till båda förslagen!), gratis-varmkorv till lunch (Fysicum på Kulturkalaset is the place to be - vilket Johan (Min stora idol idag!) också insett. Honom får man bara se showandes dessa dagar!). Efter dessa ord och deklareringar inses att hösten verkligen är här - och jag älskar det!

,/XYOUTS

Carpe Lunchrast - det var temat, känslan och agerandet under gårdagen.
Att få sitta på ett soligt Lundensiskt torg och äta sin lunch, en lunch som kompletterats med allt för mycket frukt (jag har väldigt dålig fruktkaraktär så här på hösten). Att sedan ta sig tillbaka upp till skolan, det krävdes både mod och styrka. Att det var uppförsbacke gjorde såklart att det krävdes extra mycket styrka, vilket mina ben efter ett intensivspinningpass inte riktigt kunde erbjuda mig, för när Gerdahallen säger intensiv, då ljuger de inte!

Myror i huvudet och hätska diskussioner har präglat dagen efter valdagen.
Vad är det för land som vi lever i egentligen - eller vad är det för land vi fram till idag har trott att vi levt i!? Sanningen slog mig dock hårt igår - har vi verkligen behov av ett nytt parti i riksdagen!? Valchock! Jag kan ju för egen del inte ens se behovet av ett parti som SD. Så idag har jag inte kunnat tänka eller koncentrera mig på något annat... Att de andra i klassen också var drabbade av en post-val-aggresion ledde till att något skolarbete i stora mängder inte blev gjort! Däremot har vi kommit både närmare och längre ifrån varandra - tänk så mycket lite demokratiska aktioner kan göra!

Jag är dock stolt över alla de som fyllde Sergels Torg innan idag! Många andra valde att visa sin igår. För alla har vi rätt att uttrycka vår åsikt - såväl i ett val som på gatan!

Polkagrisar. Made In Ecuador. Made out of Sugar cane.
I var dörröppning, på var gata, i var stad runt Baños tillverkades detta lokala godis. Det är till och med det enda lokala godis du kan hitta i dessa områden i Ecuador - önskas något annat är det Amerika som står som tillverkningsland. Så självklart var detta en av presenterna som jag med möda bar hem till Sverige och hemma i Långö fick vi alla tillfälle att smaka det. Jag kan dock erkänna att det var fruktansvärt mycket godare en eftermiddag präglad av sötsug i Baños! Här hemma äter jag heller hemmaplockade blåbär ;)

Helgen tillbringades nämligen hemma i Långö och i gamla goda trakter i goda vänners lag! Tillsammans med min älskade Johan fick vi skjuts av de bästa av grannar, hem till mörka skogar, korgar av kantareller, finaste bröllopsfesten (Emmy ♥ Johannes, ni är för underbara!) och godaste kräftorna! Så Underbart är inte kort, Underbart är bort! Helgen innehöll enbart sådant som är för bra för att få kallas vardagslyx. Lyx är det enda rätta ordet!

Jag saknar det så mycket just nu!
Jag saknar ljuset, jag saknar färgerna, jag saknar atmosfären. Allt var tillåtet. Allt var nytt. Allt var ett äventyr - allt var just det äventyr jag så länge drömt om! Att det upplevdes och älskades och sen så fort försvann, det skrämmer mig. Just nu vill jag åka tillbaka om så bara för att kunna hålla kvar känslan ett litet kort ögonblick till!

Minnen börjar skapas, till stor del av det du berättat för andra. Men dessa minnen består då av ord och med enbart ord kan du inte beskriva ens en bråkdel av vad situationen, känslan eller upplevelserna bestod av. Några dagar i fullständig trygghet, det var precis vad jag för 7 dagar sen behövde och då behövde jag det lika mycket som jag idag behöver kasta mig ut på en ny väg! Vart den bör bära, det vill jag nog inte veta...

 

En del av mig är dock fortfarande fruktansvärt tacksam över (och det är Jag fruktansvärt tacksam för!) att jag nu får tillbringa tid med mina nära och kära - utan er ♥ hade jag nog fått ta Gustometern under armen och ge mig ut på den där Vägen som bär... som om det vore bär!

Vardagslyxen har börjat sjunka in - och jag börjar längta tillbaka till sommarens äventyr! Nu börjar jag sukta efter adrenalinkickar istället för varmvatten och en känsla av nervöspanik istället för säkerheten att det finns toalettpapper. Att ge sig ut på stan to break all the rulers, det är vad jag vill och tänker göra!

Lördagsnatten bjöd på sensommarens första barfotapromenad genom stan. Att orsaken var skoskav gjorde inte alls att jag njöt mindre av den. För det första är jag kär i möjligheten att fritt kunna gå i en stad efter mörkrets inbrott, utan någon överhängande risk att bli rånad, nerslagen och våldtagen. Att sedan kunna gå promenaden barfota, det är bara lite lyx i lyxen ♥

Även idag tog jag mig friheten att ge mig ut efter mörkrets inbrott - man måste ju passa på att njuta av det innan man börjar ta det förgivet igen! Att hoppa upp på sin cykel (kära Ahnstedt, du har skött dig bra på egen hand under sommaren - ett fågelbo i cykelkorgen har du värnat om!) och rulla genom staden är även det en frihet som i Ecuador var obefintlig! Rörelsefrihet är för mig inte möjligheten att kunna ta en taxi till önskad destination...

Just nu väljer jag (enbart för att jag får och kan) således att betrakta Guayaquil och Quito från ovan!

Idag har varit en helt vanlig söndag i Lund, en söndag så långt bort från det som i två månader varit min verklighet. Jag tror inte att jag var riktigt redo för detta, den svenska vardagen - för jag har varit fruktansvärt rastlös, fast ändå osugen på att göra någonting alls. Jag har inte riktigt kunnat ta mig för någonting alls, varken sitta still inne eller gå ut i det soliga sensommarvädret fast att det enda jag egentligen ville göra var att ge mig ut på ett äventyr... Kanske var detta en konflikt mellan att jag i mitt sinne var redo att packa min ryggsäck för att åka vidare mot nästa ställe, längre än 5 dagar har jag ju inte sovit i samma säng under hela sommaren, och att jag fortfarande är så lugn och nöjd med att bara vara här... hemma!

Vi är hur som helst Back where we started, men jag gör allt jag kan för att hålla kvar en liten del av Sydamerika i mitt sinne - idag köpte jag till exempel en klänning som heter Inka ;)

Att vara hemma var länge ett begepp som enbart fanns i ens eget sinne. Hela resan låg det som en hägring långt, långt där framme i tiden men när man äntligen (äntligen som ett positivt begrepp, för ett litet glädjepirr har man känt varje gång man tänkt på den fasta punkten Hemresan!) kom hem, kunde man inte för allt i sitt liv förstå att man verkligen var där - alltså hemma!

Fyra mornar och fyra skoldagar senare, sitter jag nu här, en fredagkväll med tv:n på. Kan det bli mer svenskt än så. Det är småsaker liksom denna, som får en att inse att det inte enbart är en hägring längre, utan att detta faktiskt är detta som idag skall kallas verkligenheten! Fortfarande är jag dock inne i ett fantastiskt semesterlugn och en lunk som ingenting riktigt kan rubba på. Kanske är det känslan av att hela sommaren av någon annan har varit planerad och att jag enbart har haft några få timmar om dagen som jag själv har kunnat styra - för stressad över att vara schemlagt långa dagar i skolan har jag inte blivit än. Att gå "hem" till ett iskallt hostel är ju ändå inget som under de senast två månaderna har lockat en att gå från de aktiviteter som varit schemalaga ;)

Lyxen att vara tillbaka i Sverige är hur som helt obeskrivbar! Att varje morgon kunna ta en VARM dusch (Ja, jag har gjort det enbart för att jag kunnat!), gå på en toalett som med 100% sannolikhet kommer att spola, en toalett där det till och med finns toalettpapper ;) Att man sedan skall slänga pappret I stolen, det gör man fortfarande inte utan en stor känsla av skam och skuld, och jag har vid detta laget slutat räkna gångerna då man förvirrat tittat sig omkring efter en extern bytta att slänga det i!

Tryggheten har jag fått tillbaka och alla de banala saker man under resan har saknat. Att packa ryggsäcken och ge mig av till nästa ställe är faktiskt inget som idag lockar mig. Att stanna på den plats jag älskar är just nu allt jag vill göra!

Att dela in resan i upplevelser och erfarenheter var något vi snabbt började göra - nu i efterhand är jag fruktansvärt tacksam för allt vi total sett sett och gjort! I love it and I loved it ♥