Igår fick Siv 65 följa med på fest - jag blir alltid lite glad när mina loppisfynd faktiskt visar sig vara fynd även i verkligheten! Siv 65, addera en 1:a framför och du får såväl längden som vikten på dess förra ägare - tjänade igår syftet som klänning! Värre var det sedan med drömmen jag hade i natt - fasansfulla tanke: Godiset i den inhandlade godispåsen hade decimerats till enbart 5 bitar, samtidigt som de hade transformerats till vingummi!
Det tål såleds att upprepas, fasansfulla tanke!

Helgens Malmövisit bjöd på uppiggande shopping - tröjan jag enbart tidigare sett på nätet finns nu i min garderob och just idag runt omkring mig! Så trots det väntade, dock inte alls, trots sin frånvaro, efterlängtade regnovädret som legat över Skåne idag, så har jag varit ganska glad och nöjd! Att den sedan, tröjan alltså, skulle ha egenskapen att i nacken fastna i kedjejackupphängaren när man blöt stövlat in i lägenheten och inget annat ville än att just klä av sig ytterkläderna. Ett litet sammanbrott senare, under vilket jag starkt övervägde att lösa problemet med våld, så lossnade tråden helt lätt och enkelt. Ibland är det bar lustigt!

Jag tror att detta var en helg som väckte många av oss och lockade oss ur det dis av tankar vi skapat omkring oss. Långa soliga morgonpromenader förde spröd vårvinterluft ner i våra lungor och retade vårkänsloreceptorerna - snart spritter det i varenda cell! Det enda som krävs är att det spröda i luften når ända in!

Igår konstaterade vi här hemma, lite stolta, att det var första gången som en oss (hör och häpna; inte jag)  totalt körde över den andre vad gällande matlagningsval. En hungrig Johan är inte alls lockad av tanken på att Anna mer var sugen på plock: ...typ vindruvor! Idag var jag dock fruktansvärt tacksam över den matlåda som stod där och väntade på mig - och sägas skall även, att jag faktiskt fick mina vindruvor ändå!

Andra morgonen det råder vantväder!
Och då det är vantväder åker mina Lama Vantar från Ecuador fram!
Passformen är sådär, det kan jag erkänna, trots att vi efter mångt och mycket var säkra på att vi köpte Otavalos vantar med bäst passform. I alla fall för våra europeiska händer. Den andra modellen, där alla fem fingrar satt placerade på en gemensam rad, de passade inte alls våra händer.

Hur får man ner sitt liv i en mycket mycket liten ryggsäck!?
Enda chansen, som jag ser det nu, är att helt enkelt lämna vandringskängor, myggnät, tjocktröja, handduk, reseapotek och regnjacka hemma. Hur jag då skall klara mig återstår att se, men just nu känns det väldigt lockande att testa! Gårdagen spenderades i ett svettigt och frustrerat tillstånd - och ändå blev det inte klart. Det var således fantastiskt att vakna upp idag, i ett hav av onedpackade attiraljer. Suck. Men för första gången i mitt liv känner jag dock att jag kommer att använda alla de kläder jag packat ner, till och med flera gånger! Det ni! Fast det känns som en oundviklighet då man enbart får ner två par shorts och en tjocktröja...

Ecuadorglasögonen anlände med posten - hur kul du vill!
Så hur testar man dem inte bättre än att hoppa i en tilltänkt djungeloutfit!? Behöver jag säga att jag är nöjd!? :D Märk väl att jag även har mina rejäla vandringskängor på mig! Allt för en så autentisk upplevelse som möjligt! Nu skall jag bara testa om de klarar av en cykeltur på skogsvägar knappt värda namnet vägar! Nu kör vi!