Äntligen kom hösthelgen då det inte regnade!

Och vilken underbar helg det blev! Solen sken in genom fönstret då vi lite för sent vaknade upp i Lund; men ibland kan till och med jag uppskatta den där inte allt för tidiga morgonen, ty vetskapen om att vi nu skulle få packa bilen med både klättergrejer och matsäck översken allting! Kursen sattes mot Kjugekull och tredje gången gillt, som det nu var, behövde vi inte ens kolla karta innan vi for! Ju längre norrut vi kom, desto mer tätnade dock dimman och i takt doldes drömmen om den soliga hösthelgen - men ack så vackert allt är i dimman! Och stenar hittade vi, på vilka vi klarade leder vi hoppats och drömt om! Jag kunde inte vara lyckligare!