Vaknade upp till signaturmelodin för mitt liv, three years ago. Wake me up when september ends. I år, liksom då, behöver jag en nystart, when september ends. Att det då, när det begav sig, innebar att lära sig sitta, lära sig gå, lära sig stå igen, behöver inte betyda att nystarten i år behöver vara så drastisk. Det som var, var en resa som jag, om jag får välja, låter bli att göra igen. Kanske behöver man ibland få en påminnelse om hur bra man har det, men uppvaknandet innebar även en påminnelse om hur mycket bättre allt kan bli. För det måste väl ändå vara något att stäva efter; att får det bättre och bättre, tills man är nöjd. Då är jag nöjd!

Sju dagar, en vecka, sen jag var hemma och plockade äpplen från farfars äppelträd. Galet så fort det går. Fast de sista dagarna har faktiskt varit, så att säga, ganska roliga. Gårdagen med kära vänner och kära återseenden ingår i den kategorin. Superhärlig avslutning på en vecka som inte hamnar i den kategorin, men var det sommarens sista grillning? Hoppas iaf på lika finfint sensommarväder för morgondagen, lite kan man väl få hoppas på!?

Helhelg hemma! Galet trevligt, vilket då ledde till att tiden gick enormt fort. Men det är väl priset man får betala när man har roligt!? Att det blev lite bloggat får vi även det se som ett resultat på en full-med-annat-matad helg. Och fullmatad med lyxmat är även det något som numera är ekvivalent med att komma hem. Fisksoppa från paradiset och kräftor från åa, det är himmelriket även för den som inte är student! Kalla det bortskämd, men det är inget jag skäms över:P Bloggningen däremot är något jag skäms lite för, men det får tas igen under den kommande veckan. En vecka som förövrigt inte är en vecka att se fram emot. Lite dagsljus kommer det att bli när det är datorprojektvecka på fysicum, vilket lär vara det enda vi kommer att se. Så gör er beredda på den hel del nostalgi och jag-drömmer-mig-bort-inlägg.

För fler jag-drömmer-mig-bort-och-lever-för-torsdagarna-inlägg, eller enbart en komplettering till mina stundtals något förskönade upplevelser från livet i Skåne, bör ni genast kolla in Heidis blogg: bronsarmittlattaste.blogg.se. Det är mitt lättaste att rekommendera den mer än varmt!

Ett dygn hemma, och märk väl att det kommer alltid enbart att finnas ett hemma, har jag hunnit med en del av vad Småland har att erbjuda. Gårdagskvällen, efter att jag hoppat av tåget, tillbringades i en gedigen biosalong där familjen Stenvall, för första gången sen vi såg Lejonkungen (inget ont om den), var på bio tillsammans. Mamma Mia!

Idag har det hunnits med en morgontur i böle skogen som inbringade en liten mängd lingon, vart efter det bar iväg norrut, mot "Ljuset vid Vättern" - Jönköping! En reunion med staden i mitt hjärta, men framförallt en mycket efterlängtad reunion med min älskade vän Jadde! Ja, det är flickorna i Småland. Skönt att något får förbli som förr, kära du! Saknar dig redan♥

Aftonen tillbringades i Sal A på Fysicum. Som om man inte får nog av den salen på vardagarna? Men dagens föreläsning hölls ju förövrigt i en ersättningssal, varpå dagens Sal-A-kvot tvunget fick fyllas på kvällstid. Det bjöds på Fysik och Lasershow, och jag tänker inte sticka under stol med att jag tycker det var fräckt! Här är vi alltid ärliga! Och apropå ärlig, så är det ju bara att tillägga att det inte var med samma förväntan och förhoppning som man stegade dit i år, som man gjorde förra året, men det hade inget med showen i sig att göra, då den i sig gav skäl nog att få mig ur huset. Men att kalla showen ett Guldkorn? Så långt är jag inte säker på att jag vill sträcka mig, inte om man är tillåten att göra en jämförelse.

Veckans Guldkorns-kvot fylldes nämligen till brädden igår, när det var sconesafton hos min söta Heidi! Jag hade rätt i att jag inte behövde oroa mig för resultatet, som framtiden skulle utvisa, angående sconesen. De blev perfekta! Om det sen berodde på armbandets inverkan eller om det var ren, och skär, skicklighet. Det låter vi vara osagt!

Lasershowen avslutades såklart med en moralkaka, vilket mycket har en tendens att göra, så håll nu i er!

Då sconesbakning fick mig över föregående veckas horisont är det bestämt att en repis skall köras redan nu ikväll. En repris som verkligen behövs! Ett guldkorn i vardagen! Denna gång skall dock ett nytt kök testas, ett gemensamhetsutrymme. Framtiden får utvisa resultatet, ett självklart tillägg på namnet, trots att jag inte är det minsta orolig! Jag har ju mitt nya armband om armen, ett armband som tack för föregående helgs hundpassning. Ett armband med en Jade. Jade is linked to Good luck, integrity and determination.

Utöver detta guldkorn är det en tågresa som håller mig levande bland sannolikhetens vågor. Hemmåt det bär, det skall planteras bärbuskar!

horisonten känns ouppnåeligt hög ibland

Känslor som ångest, tröstlöshet, samvetskval, uppgivenhet och förtvivlan - stapelvaror hos folk i forna tider - verkar av många i vår tid anses som utrotade. Alltid en ballong i handen, eller är det bara ett önsketänkande? It's not always flowers & butterflies

Inlägget hade fått lite mer kraft om jag hunnit med att publicerad det för ett dygn sen, men kanske är det bättre för alla, inklusive mig, att en mildare variant publiceras i nuläget. Efter gårdagens träningspass, ett funkpass på en nivå etthundra gånger över min förmåga, och en morgonfika med nybakta frukostscones känns allt lite mer överkomligt. Eller är det bara för att det är fredag?

Ett sätt att få veta hur en människa har det är att ta reda på om hon längtar efter fredag eller måndag.

Jag önskar att det inte vore så uppenbart, men det är en liten tröst att jag inte är ensam, tillsammans är man mindre ensam. Dock längtar jag just nu mest av allt till nästa vecka, biljetterna hem är bokade! Hej Lingon, Hej Svamp, Hej Skogen och Vattnet! Det blir fint det

Inspirationsbrist eller tidsbrist, en kombination känns för bra för att vara sann

Dålig uppdatering kan ha en, två eller många anledningar. Hur många den gångna helgen innehöll låter vi vara osagt, ty resultatet av det hela står klart utan analys. Min före detta inneboende Nolla inledde under den gångna helgen sitt nya liv i enskildhet och avskildhet. En ny era har tagit sin början. Nu bor de tre Bitches på tre skilda ställen. Rätt skall vara rättvist. För min egen skull fick jag genast ett substitut, det är så jag jobbar, då grannen behövde såväl natt- som dagspassning av hunden sin. I eftermiddag tar dock vardagen vid, men är inte det ett substitut så säg

Jag kommer för alltid stå i tacksamhetsskuld till min för tillfället fortfarande inneboende Nolla, som i morgon lämnar min enkla boning för alltid, ett faktum som har absolut ingenting med saken att göra. Förutom att saken just handlar om henne, men inte vad hon i framtiden kommer att göra. Hon hittade offentliga äppelträd! Med, enligt oss, fullt tillräckligt mogna äpplen. En förbivandrande Fransman höll dock inte med oss och gav oss således onda ögat när vi fyllde ryggsäcken och den bifogade kassen till brädden. Men här gäller att hålla sig framme. Som femte hjulet, vid ett länsat äppelträd, vill man inte stå!

Frågan är: får man plocka omogna äpplen

storstäder i världen

Det finfina vädret i storstaden Lund håller i sig, i alla fall enligt mina mått mätt, där fint väder inte är ekvivalent med extrem värme. De sista dagarna har temperaturen dalat till mycket angenäma nivåer, för "Högsommarvärme i Storstad" har åkt högt upp på "Listan över saker som kan dra åt Helvete", som sitter på mitt kylskåp.

Dagen startades med en säkerhetsföreläsning för fysikinstitutionens tre första årskurser. Huvudsyftet var att förmedla kunskap om de riskmoment vi utsätts för och vilka olyckor de kan leda till. Det är en hemsk tanke. För även om det är en olyckshändelse är det aldrig bra om någon avlider under en laboration man själv har anordnat. Föreläsningen mynnade dock ut i moralkakan: Måltid är inte alltid

Jag har återhämtat mig från gårdagens existentiella kris. En blick upp i trädgårdens väldiga valnötsträdet fick mig åter ner på jorden, så idag är allt på topp. Jag sa ju att jag inte skulle dra för stora växlar efter första dagen. Dagen, idag, började med en solig morgonpromenad, två andetag under valnötsträdet och en stabil TacoLunch på nation vart efter det bar av mot terminens första fysikföreläsning, i Quantum Mechanics. Det var verkligen vad jag behövde, en motpol till det allt för stora matematikintaget vi påtvingats, dels under gårdagen, dels under den senaste terminen. Fysiken den här terminen innebär att studera och utforska (fysiken: en empirisk vetenskap) det, enligt oss, ologiska microkosmos, med hjälp av marknades minst abstrakta texter i ämnet. Ett citat av allas vår Feynman sätter stämningen:

Får man ta tillbaka det jag igår spånade om att komma tillbaka till vardagen och göra något konkret. Idag känns allt enbart otroligt, inte med minsta roligt, meningslöst. När vi stegade in på Fysicum idag kändes det som vi aldrig lämnat det, borde inte en hel sommar sätta några spår!? Fast efter en skriven mening ångrar jag ju mig alltid, för helt som vanligt var ju inte, vi var väldigt många färre än sist. Skaran tunnas ut...

Kanske skall jag inte dra allt för stora växlar redan efter första dagen, jag antar att man så småningom förlikar sig med tanken och kanske tillslut även finner någon glädje i detta. Men just nu, med en matteföreläsning i flervariabelanalys i färskt minne, känns inte detta som mitt livskall. Undrar var man skall lägga ribban på nöjdhetsskalan?