Jag lovar!

En snöcykelutflykt fick bli dagens äventyr - och jag lovar er att på Ahnstedt så är det ett äventyr! Tanken att cykla till Lomma var god, men när vinden tog i från de skånska fälten så blev det kallare än de -12grader som termometern visade, så... jag kapitulerade. Eller om man så vill; så gjorde jag bara min redan ömmande hals en god gärning!

Att Lund skulle kunna kännas som en fjällby trodde jag aldrig var möjligt!

Men livet lyckas ju ständigt göra en förvånad

För jag kan inte sluta le, trots att man är nära att dö av en hostattack vareviga gång! Att få halka, slira, glida eller rulla runt i staden dessa dagar! Tänk vad lite snö kan göra för en liten individ som mig. Jag hoppas att många av er där ute känner exakt likadant! Fast det är ju inte utan ett litet sting av längtan till fjällen som man gör detta - men vad är mer mänskligt än mycket vill ha mer!?

För trots att det varit många dagar med blåa naglar och snö i nacken och många nätter deep down under filt, filt, täcke och pyjamas, såväl hos mig som hos min vän, så ler jag ändå när jag vaknar! This is amazing!

För inget lockar fram min äventyrslust så mycket som fantastiskt (dock odefinierat) väder:

-Hej, sa Sniff. Jag har hittat en alldelse egen väg. Den ser farlig ut.

-Hur farlig, frågade mumintrollet.

-Jag skulle närmast säga enormt farlig, svarade det lilla djuret Sniff allvarsamt.

-Då måste vi ha smörgåsar med oss, sa mumintrollet!

Jag har just fått hjälp på traven med att berika mitt liv!

Pålurad att våren var på gång blev man, och tulpander i tillbakaflyttspresent fick man!

De var dock de första som däckade ihop av detta slask-oväder!

Ett riktigt ösblask var vad vi fick idag!

Men jag kan faktiskt tycka att det är riktigt mysigt - och chansen att gömma vissa saker i snön förlängs iaf några dagar! Men framförallt så ger det mig en chans (av två orsaker) att fortsätta cykla på min kära Ahnstedt:

♥Folk håller sig helt enkelt inne och jag slipper bli asförbannad på att det är fler cyklister ute på vägen

(jag kan nämligen inte styra hur andra agerar i  trafiken, och när de stör min planering blir jag rent utsagt Förbannad - jag kan nämligen inte bromsa min cykel. Reaktionssträckan blir inte så lång...)

♥Det rullar inte så snabbt i det skånska slasket!

Att vakna i ett snöyrande Lundaland var en mycket angenäm upplevelse! Vi kan ju säga som så att det inte hör till vanligheterna, och det får mig att känna mig en smula mer som hemma! Ut kilar jag med mina morgongrusiga ögon för att mötas av 0,5mm nysnö - men inte ens det kunde ta den första exalteringen från mig!

Runt, runt, runt i parken kilar hon sen, allt för att slippa gå in för att skriva lab-rapport. Under jullovet har jag nämligen varit världsbäst på att vara ledig! Så avvänjningstiden för att lämna den intensiva ledigheten bakom mig kommer nog att blir väääääldigt lång!

Att göra något aktivt är inte så som jag jobbar nu. Man vänjer sig lätt vid att bara titta ut genom fönstret!

I lördags landade jag och alla mina julklappar här i Lundaland. För så snäll hade jag under året varit, att alternativet att ta tåget ner inte ens fanns på kartan. Men jag gillar ju att åka bil!

Dock kan jag inte titulera mig Chaufför för en endaste delsträcka denna gång, det var nämligen glashalt på lilla vägen, på stora vägen och på motorvägen. Kombinationen av detta och att vi av någon anledning fick ta den stora bilen... gjorde mig lite... feg. Eller låt mig säga, enbart rädd om andras liv

Anledningen till detta är att jag tidigare i veckan utsatte mig för den största livsfaran dem av alla:

Dock gjordes det under så pass kontrollerade former som detta möjligt:

Nedstigningen i Lundaland tvingade mig att för första gången på 4 veckor ta av mig mina raggsockar. Vin & Tapasbaren väntade på familjen Stenvall och Johan. Supertrevligt på alla sätt, och jag glömde för en stund avsaknaden av mina sockor. Men dagen efter åkte de åter på! Såklart!

Så med sockor på och en ny utsikt från skrivbordet börjar hon trivas riktigt bra här - hon har nämligen fått upp sin efterlängtade ickerostiga plåtanslagstavla!♥ Den är för tillfället besmyckad med en tavla i olika skära nyanser

♥

Gårdagsnatten tillbringades hos min bästaste Bitch. Vi byggde en koja av blöt tvätt i hennes dusch!

...?

När pepparkakorna tog slut valde amaryllisen att slå ut. Undrar hur den tänkte då?

Kanske ville den bara slippa all kunkurrens...?

Ett tydligt tecken är dock att ljusen har snart brunnit ner,

samt att Stenvalls valde att ha Kräftskiva på årets (än så länge) snöigaste kväll! Stormvarling, men Långö lär klara sig utan de annars obligatoriska strömavbrotten. Civilisationen sprider ut sig...

Julen får nog anses var på väg bort, nu plockas nämligen de undanstoppade lab-rapporterna fram. Yeay!

Tur att jag har mycket kvar av min älskade vinter!

Thanks for some wonderful days; friends and foes.

Nu är det dags att ta tag i vad som livet mer har att erbjuda!

Det känns att vi startat ett nytt deciennium:

Detta kommer bli guld♥

(may that be the colour of magic? I'm just wondering since the laxrosa no longer is the colour of me...)

i efterhand!

Men jag vill bara bekräfta vad som alltid sagts i vår familj;

Att mycket rönnbär, som sitter kvar länge på trädet, ger en lång, kall vinter!

Bevisen syns tydligt för den som idag tittar ut genom sitt fönster, samtidigt som han minns hur jäkla mycket rönnbär han såg i höstas!

Inte så konstigt är det, då det allt egentligen handlar om att gynna jordens fåglar. Ett äckligt intelligent släkte. De är smarta nog att spara dessa bär tills de verkligen behövs. Och även om de faktiskt inte är det, så skulle de i princip kunna var det, så det är bäst att vara på sin vakt emot det! Undrar om de tacka moder jord som var så förutseende att hon producerade mycket rönnbär just ett sådan här år...!?

Vinter, vinter, vintersaga!

Jag blir inte annat än lyrisk, lycklig, superduper glad och... förkyld av detta väder!

Men jag älskar det, liksom mycket annat just nu, verkar det iaf som om man kikar igenom de senast inläggen! Toppen, tycker jag!

Eftersom sommaren inte riktigt är min årstid tänker jag se mig själv som vinterbarn, och förmodligen kommer det förbli så: för att växa upp gör de nog aldrig, det fick iaf jag bekräftat då jag (nästan) oprovocerat ;) blev nedbrottad av min far i djupsnön!

Att starta dagen med 2 timmars snöskottning måste väl ändå anses som lyx i detta samhälle och detta klimat!

with my Biatches!♥

♥För stora mängder te  ♥Nattliga promenader i midvinterkyla  ♥Catching-up-time och ♥Nisse Hult

Att det inte var lika varmt som på Kreta gjorde ovanstående aktiviteter (och även de nedanstående) något lättare att utföra!

Me love - tur att det inte kan bli för mycket kärlek!

Äntligen fick vi även en chans att tillsammans inviga våra nyss direktimporterade Hattifnatt-muggar (vilket vi dock glömde att göra på kvällen/natten - vilket då innebar att jag och Liisa fick göra det själva dagen efter, något som slutade med kladdkake-varmchokladsöverkok i hjärt- och stjärtform i micron! Mums!)

Detta kan dock ha sin förklaring i att vi tidigare varit ute på en vansinnes-skidåkningstur på golfbanan (Ja, golfbanan. Och ja, där är superbackigt!) Vi trotsade de hånskrattande pulkaåkande barnen och körde vårt race! Med hjälpa av Euler´s stegmetod och parallellstatsen tog vi oss upp för backarna, medan vi nedför nyttjade principen Tusen Hål I Nacken! Det hela slutade dock med hjärtklappning och tidernas största svanskoteblåmärke (Så går det om man är dum nog att använda skidor märkta med S-brake)

Underbar vän-nostalgi!

Men bäst är att vi fortfarande lyckas göra crazy things together! Forever!

♥

på skridskor då!

Fast denna gång kommer vi hem utan förfrusna fingrar, utan blåaskinkor och utan att ha gjort några stjärnor i isen... Det är knappt man kan säga att Stenvalls varit ute o åkt långfärdsskridskor :S

Men:

Sagolikt, fantastiskt, underbart var det (Ja, jag vet, det är inte första gången jag säger det; men nu, liksom då så menar jag det på fullaste allvar!) Galet så fint det var!

Fast frågan är om det inte var ännu finare idag:

Thusen miljarder diamanter på isens yta!

Tack!