Sista augusti, ofrivilligt sammanlänkad med första september. Första september betyder inget annat än kursstart för de flesta som befinner sig i Lund, frivilligt eller ofrivilligt. Jag må än så länge tillhöra skaran som frivilligt vandrar uppåt mot universitetet, men märk väl orden "än så länge". För just i dagsläget skall det bli skönt att få något konkret att göra, något som man iaf, för sig själv, kan intala sig gör någon skillnad. Eller åtminstone kan komma att leda till något som kommer göra någon skillnad. Vi låter framtiden utvisa den utgången

I strålande solsken rullade TacoSällskapet ut ur den osannolika staden Lund för en dag på beachen i Lomma. Det som i gårdagens inlägg nämndes som "likt en religiös uppenbarelse" fick jag nästan återuppleva idag då såväl dit- som hemresa trampades som smort, utan minsta motvind mot mig! Däremot fick vi bittert erfara en motgång av annat slag, då jag, likt i fjol, tror att det är höst i luften så fort man kommer hit ner efter en sommar i Småland. Idag var det varken höst i luften eller i vattnet, trots att temperaturen inte var skrämmande hög, varken i luften eller i vattnet, varpå solens strålar stekte våran mulen-augusti-bleka hy. Pigfaktor 1000 var det här, fast bara på vänster sida, för någon strandpromenad i syfte att ge en jämn bränna fanns inte i tankarna.

Idag har den hittills ytterst begränsade Skånemappen (inflikad under huvudmappen Foto, mellan undermapp Nydala Krönikerspel och Älgtorn) fått en förtjänad uppdatering. Kände under gårdagens cykeltur ändå en viss påträngande fotoanda, varpå jag kände mig tvingad att ge mig ut på ännu en cykeltur i mitt, för sensommaren, nya landskap. Efter att under en cykeltur i våras, en av utflyktsturerna till Lomma, likt en religiös uppenbarelse, fått uppleva flytet i att cykla i medvind, har det varit lätt att rulla ut angenäma Ahnstedt på vägarna. Denna lätthet har tyvärr under dessa två turer blivit något naggad i kanten, här har varit öppet vinddrag ända från Köpenhamn.
Konstant motvind!

Turen dagen till ära rullade mig till ett av sydvästra Skånes alla smultronställen, Tirups Örtagård. Superfin örtagård, välsorterad plantskola och ett Cafe värt att upplevas! Jag har haft en uns av hemlängtan hela veckan, vilket jag förmodar har framkommit någorlunda tydligt här. Besöket gav mig dock lite smak av hemma med gott fika och välskötta odlingslådor!

Efter en deppdag i ett duggregnstätt Malmö vaknade vi i ett betydligt muntare, solbadande Lund. Att fotona har absolut noll anknytning till dagens text är en företeelse vi får vänja oss vid (Please notice "Alexander's Dark Band', the darker-looking region of sky between the arcs of a primary and a secondary rainbow. The band is named after Alexander of Aphrodisias, who first described the phenomenon in around 200AD). Motiven i det platta (? Vem som nu myntade det uttrycket...) landskapet Skåne är ännu begränsade, även om jag under dagens cykeltur hade alla möjligheter att förändra den saken. Andan föll liksom inte in, ty andan hade fullt upp med att hålla mig vid liv i den hårt motvindsansatta uppförsbacken in mot Lund. Så kanske en annan dag!? Men som tidigare antyddes börjar jag förlika mig vi tanken att vara tillbaka i den osannolika staden Lund. Som extrem vanemänniska behöver jag en invänjningsperiod innan jag vaknar till liv igen, en period som nu verkar vara genomgången. Här skall vi nog kunna överleva, men än hoppas vi knappast på mer, kvällens intåg medförde regn...

Försöker förtvivlat hålla fast vid det lilla av sommar som fortfarande går att finna i den osannolika staden Lund. Atmosfären blev i går väldigt höstlik, när jag och vännen anlände till Lund. Höst var ju i fjol mitt första intryck av staden, men jag vägrar välkomna hösten innan augusti tackat för sig. Men rosa får helt och fullt representera dagen sinnesstämning, för mig och förhoppningsvis för both of my Beloved Bitches!

Borträngning är enligt den psykoanalytiska traditionen en psykologisk försvarsmekanism och innebär att ångestframkallande tankar, minnen, känslor, önskningar och erfarenheter trängs undan från det medvetna


Fly till historien, sysselsätt dig med något!
Tillslut inser man ändå vad det är som händer, vad som redan har hänt.
Men det sker som vanligt när det för sent.

Välkommen till min nya blogg, jag skall för artighetens skull upprepa välkomstinlägget som försvann någon gång under layoutredigering, något som gick vildare till än jag kunde ana när jag satte mig här i morse.

Fast att hälsa er välkomna till min nya blogg känns som hycklei, om än i liten skala, för visst, ny är den, men uttrycket tycks innefatta att det är en förnyelse eller ett utbyte av en gammal blogg som skett, men någon annan blogg har då inte excisterat. Att bloggen dyker upp nu känns ganska typiskt, för att vara just mig, vid en tidpunkt då alla redan etablerat sina bloggar och djungeln av taggiga ord och snariga meningar måste befinna sig nära sitt täthetsmaximum, men att ge upp utan att ha försökt, det är inget som ligger mig när om hjärtat. Så kanske är det inte helt fel ändå, för vad gör det om mitt svammel passerar obemärkt förbi...!?

Men tänk så smidigt det hade varit om jag haft kvar mitt automatiska Välkomstemeddelande, det hade sparat såväl tid som utrymme, men så länge man har sommarlov påverkar det ändå knappt nämnvärt!