Efter en dag i Baños kan jag redan saga att jag alskar det! Staden ar kand for att vara en turiststad - och efter 3 veckor i sma spansktalande byar ar vi alla rorande overrens - vi alskar det har! Omgivningen ar underbara och vi bor pa varledens basta hosel - lyssna bara pa detta: Det finns varmvatten tillgangligt varje timme och toaletten har an sa lange spolat var gang! Detta ar ett semesterparadis!

Att jag lovprisar det hela sa beror formodligen pa var nyss overlevda Riverrafting - Gaaaah, that was sooo funny! Just nu alskar jag att kla mig i vatdrakt och bara hoppa ner i iskallt vatten! I vatdrakt klarar man allt - man kanner ju sig sa sexig! ;) Att jag just nu inte ar sadar fasligt radd for iskallt vatten ar nagot jag ar mycket stolt over - jag hoppas att det haller i sig! For forsranning kommer jag definitivt att gora igen! For de som ar intresserade kan jag beratta att floden utmanade oss med en klass 3,5 ;) Det var bara sa sjukt roligt!

Att jag redan innan var overtygad om att jag skulle do (ingen som ar forvanad over detta!) gjorde det hela annu roligare! Shittans! Att nastan flyga ut en gummibat samtidigt som man skrattar och skriker ar onekligen en upplevelse i min smak! Om nagon fick tinnitus sa ber jag om ursakt - Anna 7 ar hade iaf roligt! ;) Roligt hade vi inte da vi med transporten tva ganger passerade bron varifran vi pa tisdag skall gora ett swingjump! Holy shit - jag och resten av gruppen har redan mardrommar om detta! Sa nar vi passerade bron blev det helt tyst i bilen...

Med gummibaten passerade vi staden Shell - aldrig trodde jag en enda av de thusen miljarder ganger jag passerat Shellmacken i Torsvik att jag en dag verkligen skulle passera den verkliga staden Shell, dar allt en gang startade for det foretaget! Lite kul bara!

Baños far an sa lange ett solklart (det har hitintills varit soligt var timme...) toppbetyg! Gardagen var supermysig! Vi traffade pa en finlandare (det ar ju en turiststad, som sagt!) som tog med oss till ett cosy café som serverade varldens godaste smoothies! Vi funderade en sekund pa om vi skulle vara halsosamma och ta en Vitamine Smoothie, men slutligen satt alla med var sin Ray´s Chocolate Smoothie - it doesn´t cure anything, but WOW it is delicious! Dar satt vi ett bra tag och och bara glassade, samtidigt som vi tittade pa den skummaste film jag nagonsin sett. En film fran Lima som inte handlade om nagonting alls - men jag antar att det ar helt i deras livsstilslinje att gora en langfilm om en by som firar pask. Hur det slutade vet jag inte - hemma pa hostlet serverades det kottbullar och potatismos! This is heaven!

This week you will be very active, det var var som utlovades, men efter veckan i den djupaste djungeln ar vara krav ganska hoga ;) Att ga en turistigt djungelvandring langs en stig dar thusen miljarder andra redan har gatt, det imponerar inte langre pa oss. Vi vill ha den riktiga djungeln! Vi skulle saledes, som vissa andra i gruppen gjorde, valt att vara sjuka den dagen, och inte natten innan riverraftingen. Ni kan ana att jag och Heidi bade grat och skrek da vi natten till idag slogs om toaletten! Men med vara alltigenom optimistiska personligheter, sa kom vi anda fram till att delat enlande ar battre en att ensam sitta i skiten. Bokstavligt talat! Sa med en sadan inledning pa dagen vagade vi inte ge oss ut pa en heldags raftig - vi hade var egen river istallet. Att resterande delar av gruppen just ramlade in pa Internetcafèet, fortfarande blota i haret... Jag lite salt i saren har val ingen dott av!? Var hopp ligger dock i att om nagon dag sa ar det an en gang rafting pa schemat, da fardet burit av till staden Baños. Att baño pa spanska betyder toalett, det tanker vi inte tolka in nagonting alls i! Sa det sa! Men havregrynsgrot i magen ar vi nu mer redo for allt!
Vi har dock spekularet i vad detta kan ha sin orsak i - ett alternativ ar helt klart avskedsfesten med indianstamen i djungeln. Det var en fin gest av dem, men att bjuda sina turister pa festdrycken Chicha var kanske inte det allra smartaste!? Drycket tillverkas namligen genom att stamens alla medlemmar hjalper till att tugga yoca, den rotfrukt de i djungeln anvander som potatis. Den tuggade yoca spottas sedan ut i ett kar, som man later sa i solen i, ultimat ar 5 dagar. Detta startar en fermentationsprocess varvid alkohol bildas vilket medfor att alla bakerier dor! Den Chichan vi drack inneholl ingen alkohol...
Men fran botten kan man ju inte sikta annat an mot toppen - Mot oandligheten och vidare, nagot annat motto finns inte! Nar jag tillochmed overlevt att ta mig ur en uppochned vand kajak, sa kan jag ju inte tro annat an att jag klarar allt!? Att vara fasthallen under vatten ar iaf kant hos vissa att det ar min storsta skrack! Sa att bara genomfora en sadan sak fick mig att kanna mig fruktansvart stolt. Steget till att gora en riktig Gronlandarvandning ar fortfarande enortm och med tanke pa att jag kom upp ur vattnet bade skakadens och gratandes, sa har jag lite ett jobba pa. Men va fasen! En dag skall jag lyckas!!


Gardagen bjod aven pa ett besok i Jumandi-grottorna! Det var frackt! Ett vattenfyllt grottsystem dar vi alla kunde fa ur oss all den lust att leka Gollum, som vi lange kant inom oss. Att krypa och klattra i tranga gangar och att armganga sig fram over vattenfyllda passager, det var ett aventyr. For att guiderna sedan skulle fà sitt roliga, sa intalade de oss att leran som fanns langt in i en av grottgangarna skulle gora under for var hud! En grupplerbrottningsprocess utbrot och efter bara en liten stund var vi alla fullstandigt tackta av lera! Till detta skall sedan tillaggas att dresscoden i grottan var bikini och gummistovlar - fantastiskt sexigt, speciellt nar alla skulle posera framfor penisstalaktiten. Det kommer bli klassiska foton! ;) Leran fick sedan badas av i iskallt underjordiskt vattenfall - jag ska aldrig mer klaga pa kallt badvatten! Aldrig heller kommer jag att klaga pa blota fotter - att vandra med vattenfyllda gummitstñvlar ger prespektiv pa saker och ting!
Staden Tena ar annars en stad vi alla gillar - till skillnad fran Quito sa ar det en lite och trygg stad. Det innebar asledes att man inte behover ta en taxi vart man an ska efter morkrets inbrott. Det var helt och fullt en av de varsta sakerna med Quito, att brottsligheten skall fa begransa min frihet. Jag klara verkligen inte av att nagra idioter indirekt skall fa bestamma vad jag kan och inte kan gora. Jag klara inte av det! Sista kvallen i Quito trotsade gruppen taxitvanget och gick till Hostelt - det gick bra, men det var nog lika bra att vi efter det lamnade den staden for ett tag. Dar bor man inte ha blodad tand... I den har staden fick vi dock aka taxi till var Lodge, men da den lag pa knappt gangavstand (jag och Heidi gick fram och tillbaka en gang - och brande oss i nacken) fran stan var det anda okey! Speciellt med tanke pa att de taxibilar de anvander har ar enbart av pickup-modell, och de foredrar att ha sina passagerare pa flaket! I de mindre staderna i lanadet marker man dock att det amerikanska inflytandet ar valdigt stort. Bensinmackarna andas Texas-delstat och pa manga stallen star gamla gula ameriskanska skolbussar.
Pa hostlet vi bott pa det sensate markets det ameriskanska inflytandet mest pa de fruktansvarda lunchboxarna! Ger nagon mig en liknande igen, sa spyr jag! Vad ar det med att ge folk ett hamburgebrod, en chokladkaka och ett kakpaket till lunch!? LUNCH!? Vad applet gjorde dar var det ingen som forstod ;)

I morgon bar det av till Baños - dar skall det enligt guiden finnas ragbrod! Vi langtar!

This feels so strange now - att satta sig framfor en dator efter en hel veckas kompeltt isolation i djungeln! Det konstigaste ar nastan, att det var sa sent som i morse som vi lamnade broderna i stamen pa Chinimp Tuna, och nu redan sitter vi i en sunkig kallare och forsoker forgaves halla kvar de sista minnestradarna - den har veckan har varit helt fantastisk!
Vi kan dock inte hoppa i i djungelaventyret riktigt an - for innan vi hamnade i den riktigt djupa djungel, sa upplevde vi den kallaste dagen under hela resan - det ar iaf vad vi hoppas pa - for det var kallt! Climbing Cotopaxi var titel lordagens aventyr - men det tar mig emot, som medlem i svenska klatterforbundet, att kalla det klattrning. Det var dock en av de jobbigaste sakerna jag gjort i mitt liv, det kan jag lova!
Vi korde bil upp till 4500 meters hojd - redan har vill jag meddela att vi slagit mitt tidigare hojdrekord pa okand hojd. Infor vandringen var vi overtalade att inhandla mycket choklad och andra sockertunga varor, energi var namligen nagonting vi skulle behova. Och nar nagon uttryckligen ber mig om att kopa och ata choklad, da ar inte jag den som sager nej ;) Och skall jag vara arlig, som jag ju ar ibland, sa var det faktiskt ganska gott - for det var jobbigt! Jag tror att jag upplevde Anna 90 ar den dagen, trots att jag formodligen ser ut som Anna 7 ar pa alla foton. Jag har en tendens att se ut sa nar jag blir sadar barnsligt lycklig over en upplevelse. Jag ar ganska glad for det! Men att man helt och fullt skulle tappa andan av att ta tre snabba steg i rad, det trodde jag aldrig att jag skulle fa uppleva. Vi fotvandrade upp till 4810 meter - vilket tog oss som grupp 40 min. Det ar helt skukt! Men en fruktansvart haftig upplevelse!
Nar vi precis natt fjallstugan, pa vad vi trodde var toppen, sa fick vi erbjudandet som att fortsatta upp till glaciaren pa 5000 meters hojd! Jag har aldrig tidigare sett en glaciar, sa trots dodskanslans sa gav vi oss upp! Sa nu vet jag att mitt hojdrekord ar 5000 meter! Yeay!
Efter kylan pa toppen onskade vi oss inget annat an VARME - sa vart var det battre att bege sig an till djungeln - trodde vi! En kallare natt en den forsta djungelnatten har jag aldrig upplevt. Fy faan - jag var bara tvungen att saga det! Men efter en stadig djungelfrukost besaende av popcorn och friterade bananskvior med Salsa De Tomate pa, var vi anda redo for ett aventyr!
Och djungel har verkligen varit ett aventyr! Shit vilken vecka vi har haft! Jag sitter har och ar helt tomt pa satt att beskriva den! Vi har varit inneboende hos en indianstam bestaende av ca 40 medlemmar, varav de som har har haft huvudansvaret for oss har varit 9 syskon, varav fyra broder ar de som varit vara hjaltar! Enligt vad vi fick veta under avslutningssermonin igar, sa var vi den forsta gruppen som bodde under deras tak - ett valdigt valkomnande tak!
Att fa bo hos dessa manniskor har fatt mig att gora saker som jag aldrig trodde att jag skulle gora! Shit - vilken vecka vi har haft! Att fa bo hos dessa lekfulla manniskor, som mest av allt vandrar tre timmar till djungels basta vattenfall bara for att fa hoppa ner i dess djupa vatten, det ar inspirerande!
Detta var pecis vad vi gjorde igar! Jag gissar att det finns en mycket utforlig beskrivning om samma dag pa Heidis blogg - bronsarmittlattaste.blogg.se - las och njut vanner! Men det var en helt fantastisk dag! Gaah! Vi hikeade oss fram till Chinimp Tuna - vattenfallet som dopt stammen varhos vi bodde. For att fa entra deras vattenfall var vi tvungna att sniffa flytande tobak. Jag kan aven erkanna att detta inte var forsta gangen detta skedde. De anvander aven denna metod som valkomstcermoni, for att driva ut onda andar ur deras besokare. Sa nasan har inte varit i sin basta kondition dessa dagar - for det ar forbannat starkt det dar som ska sniffas. Flertalet av oss grat och fick en fruktansvard huvudvark - men vi var iaf tillatna att besoka det heliga vattenfallet! Och tur var det!

En fysikers varsta drom, eller mardrom!?
Jag vet faktiskti inte vilket jag foredrar, men mina fysiska vanner dar hemma, ni borde iaf fa se detta virrvarr av bade elektriska och magnetiska falt som vi dagligen och nattligen omger oss av. Jag visste att jag skulle tagit med CombinovaI ;) Addera sedan en fruktansvard mangd aerosoler, sa befinner ni er oxa praktiskt taget i Quito! Och idag glomde jag att ta med min nyinkopta REGNPONCHO, suck, hur glommer man den nar man med 100% sakerhet vet att det kommer pissregna pa eftermiddagen, pa precis samma vis som de gjort varje eftermiddag hitintills. Suck. Jag kommer bli blot igen! Men i djungeln, som vi beger oss emot pa sondag, dar kommer jag och min poncho bli basta vanner! Jag lovar!

Tack for halsningen hemifran - men den varmer anda inte! Har ar namligen konstant svinkallt, du lagger dig kall och vaknar upp (vilket du trodde var omojligt) annu kallare. FLEECEJACKAN ar min trognaste trofoljare just nu! Den aker aldrig av! Idag hade vi spanskalektion med en larare i halsduk - pa EKVATORN!? Suck, jag och Heidi lyckas alltid vara pa fel stalle pa fel tidpunkt. Vi funderar pa att gora det till var grej!

One day at the equator - Nu funderar vi pa att besoka ekvatorna fran alla mojliga varldsdelar!
Fragan ar om jag och Heidi kan att vara mer separerade an sa har: pa var sin sida om ekvatorn :S Det var en tuff utmaning, sa snart kanner vi att de ar dags att borja dela sang igen, nagot som nu inte ar mojligt da vi inte delar vardfamilj. Men snart ar vi pa aventyr i djungel, och da kan vi till och med dela myggnat, aven om vi medbringat varsitt i storlek lagre - vilket kanske kan behovas med tanka pa dagens eftermiddagsaktivitet pa skolan. Vi lagade typisk ecuadoriansk mat - friterad smordeg med ost och socker pa toppen! That´s just TOPPEN!

:?

Hade det inte varit sa skitigt, sa hade det var riktigt fint

(1) Resans start - 10 timmar vantan i Amsterdam. Fun! (2) Virgin of Quito (behover jag saga att det ar statyn pa kullen vi pratar om. (3) Fasadvagg pa vag mot gamla stan. (4) Utsikten fran den bestigna kyrkan i Gamla Stan (5) View fràn parken jag och Heidi flydde till andra dagen - nar de andra agnade sig at stadsrundvandringen vi bada gjort dagen innan de andra kom (6) Old ciry - statyn pa torget kantad av kyrkor, parlament och andra viktiga byggnader av hog rang (7) The Group - i vantan pa bussen som har for vana att stanna i rondellen. Det hade uppskattats i Sverige! (8) Vi andas ut nar vi far de-besiga kyrkan, utsikten njuter vi mer av pa nedvagen! (9) Quito by night.

Quito time!
Nu har jag antligen tagit mig i kragen och borjat betala for Internet i den har skitiga stan. Framsta anledningen ar ju saklart for att radda mina foton ;) Pa skolan finns gratis Internet men inga moss pa halften av datorerna. Men vi uppskattar gesten att det datoriserar det har landet. Gracias! Vi tog oss dock i kragen o uppdaterade resedagboken igar, vilket jag hoppas att ni alla redan har sett - annars ar det bra dags att vi kollar in AnnaOchHeidi. Tacksam ar jag om ni laser dar, det sparar mitt talamod sin vikt i guld. Jag hatar namligen tangentbord utan a, a, o. Suck!!

Onsdagmorgonen, alltsa dagens morgon, var AEROSOLmorgon. Pa de 20 minuter det tar att ga fran min vardfamilj, that is: Damen, holl jag bokstavligt talat pa att do. An kan jag inte halla andan den tiden. Arh, jag hatar storstader11 Tur har vi iaf att det inte ar varmt. Berlinupplevelsen vill vi inte uppleva igen| Dock ingen risk har = happy dayII

Hur får man ner sitt liv i en mycket mycket liten ryggsäck!?
Enda chansen, som jag ser det nu, är att helt enkelt lämna vandringskängor, myggnät, tjocktröja, handduk, reseapotek och regnjacka hemma. Hur jag då skall klara mig återstår att se, men just nu känns det väldigt lockande att testa! Gårdagen spenderades i ett svettigt och frustrerat tillstånd - och ändå blev det inte klart. Det var således fantastiskt att vakna upp idag, i ett hav av onedpackade attiraljer. Suck. Men för första gången i mitt liv känner jag dock att jag kommer att använda alla de kläder jag packat ner, till och med flera gånger! Det ni! Fast det känns som en oundviklighet då man enbart får ner två par shorts och en tjocktröja...

Nedräkningen från 59 dagar gick galet fort!
Och nu sitter jag här, med inte ens ett dygn kvar till avfärd!
Kanske är det tur att jag ännu inte fattat att vi verkligen skall iväg i 54 dagar. Den framtiden känns som en evighet! Känslan just nu är skräckblandad förtjusning: Skräcken att behöva köpa frimärken på spanska och att behöva vända med en kajak. Kombinera det med en enorm längtan efter djungel, surflektioner, salsaklubbar och klättringar och vandringar uppför aktiva vulkaner! Okey, förtjusningen väger enormt mycket tyngre! ;)

En bildkavalkad!
Svensk sommar 2010 - det känns som ett helt liv!
Kanske känns det så då man blir utsatt för ett miniäventyr om dagen - det måste ju vara bästa uppladdningen inför en riktig ÄVENTYRSRESA! Med småäventyr så menar jag såklart vildsvinsvakan, tennisspelning i gryningen, Lisebergsbesök, midnattsbad, golfspelande, vedhuggning i massor, glassätarutmaning på Danska Glassbaen,  badringsåkande efter motorbåt, simtur till Stenen och ett givande kvällsfiske! Jag kunde iaf glädja Johan genom att flertalet gånger visa honom fruktan i mina ögon - värst var det såklart innan badringsåkandet (det är delvis av den anledningen som det inte finns några foton på just den aktiviteten!) men även Liseberg bjöd på liknande godbitar ;) Uppsvinget var en fasa! Jag hoppas inte att någon fick tinnitus under den åkturen. En annan farande fasa var FlumRiden; tungt lastade som vi var, med mig i fören, frammanade vi en enorm svallvåg. Som i slowmotion skådade vi den då den, säkerligen uppmätt till en kubikmeter, höjde sig över fören på stocken. Ungefär här hinner men tänka: Undrar var allt detta vatten skall ta vägen!? I mitt knä, såklart! Det enda man sedan hör är hur de två främlingarna placerade bakom oss i stocken gapskrattar!

Att sova som när man tittar på gris!
Efter att ha tillbringat midsommardagskvällen sittandes i en av Skånes myggigast gläntor, dock i en någorlunda myggtät jakthytta, har jag och Johan designat om uttrycket att sova som en gris till ovanstående att sova som när man tittar på gris. Att vi var trötta efter en fantastisk midsommarafton med alldeles för mycket tårta, underbart folk, en vunnen reptävling och en nedförsbackespromenad i månskenet tror jag föga bidrog till myckna sovandet kvällen efter. Jag tror snarare att det var lugnet som inföll sig i skogen i samband med skymningens inträde, det var för först senare som lite action uppstod i gläntan. Johans käre morbror var den som villigt hade visat oss hyttan där chansen att få se vildsvin var nära på 100%, en chans vi således inte kunde missa! Oh fy så fräckt det var när den första grisen kom! Men nyvakna ögon tyckte jag mig se något smyga i skogskanten. Johan; vakna! Det var vad mina ivriga puttningar och petningar betydde (han behöver nämligen lite mer sömn än mig) men när vi sedan vände oss mot gläntan fanns där inget att se... Jag blev helt övertygad om att jag hallucinerat fram den syn vi så länge suttit och väntat på. Övertygad var jag tills två halvstora grisar smyger ut ur skogen! FRÄCKT!

Sommar i Sverige är något alldeles underbart - tur att man får uppleva den var år!
Vatten har varit temat för den senaste veckan: Vatten i Båstad, vatten i Långö och vatten i Jönköping! Fint som snus! Idag var det dock mest naturligt ögonvatten som gällde: och vid avlämnandet av Johan på tågstationen kan jag inte enbart skylla detta vatten på pollenallergi. I hate goodbyes! Om 3 dygn har jag lämnat den svenska sommaren bakom mig för det här året - flyget mot Ecuador har då gått! Inför ett av mina största äventyren hitintills är jag i dag en kluven känslobomb - längtan och separationsångest drar i mig! Iiiiih!