Vaknade upp till signaturmelodin för mitt liv, three years ago. Wake me up when september ends. I år, liksom då, behöver jag en nystart, when september ends. Att det då, när det begav sig, innebar att lära sig sitta, lära sig gå, lära sig stå igen, behöver inte betyda att nystarten i år behöver vara så drastisk. Det som var, var en resa som jag, om jag får välja, låter bli att göra igen. Kanske behöver man ibland få en påminnelse om hur bra man har det, men uppvaknandet innebar även en påminnelse om hur mycket bättre allt kan bli. För det måste väl ändå vara något att stäva efter; att får det bättre och bättre, tills man är nöjd. Då är jag nöjd!