Nu har min min kära Heidi på besök ute i böle skogen för första gången den här sommaren, minst sagt på tiden, då jag bott hos henne största delen av jobbveckorna, men även innan och efter det! Skuldkontot på frukostmat och rena lakan är dock fortfarande ganska stort! Likaså har vi spenderat den mesta av vår vakna och sociala tid hos henne, med tanke på att vi idag sov till klockan 2. Gosh, detta är något jag kommer få höra framöver :S

Jag känner iaf att jag har rätt att komma med en rad förklaringar till detta sovande, för en helg med min kära Johan är minsann ingen vilohelg ;)

Det började hårt med biljettförsäljning och skådespelar(statist)insatser under fredag- och lördagkvällen, kärlek och respekt, eller var det Bedja och Arbeta? Hur som helst har vi alla gemensamt, men på olika sätt,  varit med o vårdat kulturminnet Nydala ännu ett år!

Förutom detta landmärke i bygden, eller Guds smycke i dalen, var jag ju även tvungen att visa upp min till-jobbet-cykelväg. Speciellt när jag vet att det halvvägs väntar persikosorbet i min favoritkiosk. Kanske var detta en nödvändig uppladdning inför lördagens strapatser.

Det började hyfsat tryggt och lugnt när båtmotorn startade på fjärde rycket, precis som dig bör. Att det sedan blåste storm på sjön, och att både vi och båten var genomblöta efter en färd genom vågorna, var något vi inte riktigt räknat med. Men vi skulle ju ändå bada! Så ner på de slemhala klipporna kanade vi, för att hoppa i den svarta sjön. Att försöka sig på ett kärringadopp var det inte tal om, satte du i foten fick du genast en kall helkroppslavett! När vi började bli halvhungriga ansåg vi det dags att åka hemåt igen, och med gott mod försökte vi starta motor igen, vilket den nästan gjorde på andra försöket, för bra för att vara sant. Den lyckan gjorde iaf att jag gasade för lite, tryckte in choken för sakta eller så dog motorn helt enkelt av en icke mänsklig faktor, men död var den iaf.

Tur att vi inte var helhungriga när vi startade. För en 1-timmes rodd tillbaka till bryggan i stenvalls båt på en vågig sjö är inget man gör på tom mage. Om ni hade varit med hade ni iaf fått uppleva mitt nervösa nära-döden-hysteriska skratt när man inser att man inte kommer någon vart på ett roddtag och att man då är en meter ifrån att krossa både båten och sin medresenär mot en sten en meter bort. Detta var tack och lov inget som skedde ;)

Vi avslutade iaf dagen lite stillsammare med en utomhusbio i Värnamo. Där var det bara myggen man fick kämpa emot, en liten petitess i jämförelse! Tack love för en toppenhelg!

Under måndagen skulle det dock kämpas mot större djur. Jag och Heidi hade fixat en långritt på Islandshäst! Fyra timmars befarat skumpande blev istället en galet härlig upplevelse! Tänk er tanken att galoppera i en uppförsbacke, rida längsmed vattnet och få "gratis" lunch! Vi var i endorfinhimmelen igen ;)