Var är cykeln?

Guds existens i all ära, men vår egen är minst lika förundransvärd. Man slås av vår obetydlighet, eller vår betydlighet om vi nu skulle vara de enda levande varelserna i det oändliga universum, när man tillbringar en natt under stjärnhimlen. Stargazing on an open road med min Biatch var vad som följde natten efter tvåsovarmorgonen, den som bekant följde på Blakkur-ridningen, eller om man så vill: tunnan-turen! Det var först i torsdags som jag kunde kunde röra mig obehindrat igen efter den extrema bensärningen man utsattes för när en tunna som Blakkur skulle gränslas. Det pratades om möjlig permanent hjulbenthet. Det var tur att jag fick en konvalescenskväll i Norrahammar hos min I-Polen-Blivande-Läkare. Det är inte fel att känna någon som ibland befinner sig overseas.

Fast bäst är nog ändå att befinna sig i Jkpg, iaf när det stundas knäckisbakning i Kohagen! Detta är en årligt återkommande och mycket allmänbildande tillställning i kökets och kemins anda. I år blev vi varse om molecular hesitations som enbart var natural IR vibrations, och OHOHOH och en reaction kunde ske!

Dock var det tydligen svårt för två kockar (resultat: sämre soppa!?) att hålla tyst om mitt relativt nyblivna Schäfertillstånd. Dekadens var tydligen ordet. Jag var tvungen att åka till Båstad på morgonen efter!