Mycket Ymnigt Snöfall


Pepparkakebak enligt alla konstens regler (jag tror, om jag får säga det själv, att vi hade gått igenom en inspektion av Pepparkaksverket). Snön föll tätt och kakorna blev goda, men degen var godare!

Mina mer kreativa degskapelser, skapade med skalpellisk precision (ja, ni ser ju själva såväl ovan som nedan) blev genast förpassade till Skam-Tallriken tillsammans med andra missbildade figurer och brända alster. Ja, det är Skam-Talltiken ni ser nedan - av någon anledning var de övervägande skapelser signerade Anna som hamnade där. Jag är inte riktigt på det klara med hur detta skall tolkas. Att det skulle vara en attack mot de Rödhåriga kan vi utesluta: far min, som var ansvarig för andra hälften av de skapade kakorna, är rödhårig han med, även om mängden hår på senare år har minskat något...



Med nybakta kakor i en burk gav vi oss iväg mot Julgranen! Hade vi lyssnat på nyheterna innan vi gav oss ut hade vi huggt mer än en: Julgransförsäljarna i Värnamo var tydligen färre än vanligt, varpå bristen på granar var större än vanligt: där hade en smålänning kunnat tjäna en kova!



Den så kallade Stenvalls-metoden hade spritt sig till fler stugor i skogen i år - våra kära vänner som var med på vår julgranshuggning berättade om hur ett körschema över julens alla bestyr hade styrts upp. Jag träffade således på Per-Pynt, som liksom namnet avslöjar, hade fått ansvar för julpyntandet av huset. Mannen i huset, liksom mannen i Stenvalls hus, hade fått ansvar för dammsugningen av huset som helt, samt storskurningen av toaletten (vare sig det behövdes eller ej), vilket även innebär en ordentlig avloppsrensning - en av de lite modernare traditionerna i vår familj. Egentligen är ju det något som skall sparas till själva julafton, om vi nu skall vara så på pricken punktliga. Men vem vet, vi kanske får spola avlopp på torsdag också - man ska ju inte ropa hej förrän man kommit över den stora spolaredagen.