Jag vill börja med att be om ursäkt för att vad jag än skriver här, hur långt det än blir, så kommer det aldrig att göra mina fyra lediga dagar i Östersund/Oviken rättvisa. Helt fantastiskt galet underbart var det! Och kanske skall jag även passa på att be om ursäkt för att jag helt fräckt bjöd in mig själv :P Men något skall man ju ha släkten till, och att syftet var att möta vintern i en skidbacke, det erkände jag ganska tidigt!

Efter en avklarad, och klarad munta, bar det hummåt för att packa väskan för en weekend norröver, men innan tåget for vad det Spex-dags med Var-Glad-Spexarna, och det var verkligen med humöret på topp man lämnade föreställningen! Vilket tempo!

Tempo, tempo till tåget var det sen, men där tog allt vad tempo slut. En sömnlös natt orsakad av snarkande män i en 360, men mitt goda Var-Glad-humör kunde de ändå inte ta! Tågbyte och tågbyte och i Östersund jag hamnade! Tusen tack Jens♥ för uppmötandet och guidningen. Utan det hade jag varit helt förlorad! Efter en långfika, såklart på stadens bästa fik, mötte vi upp Jenny♥, gick o handlade o åkte sen hem till lägenheten! Och vem var där, om inte Johan♥, redo att visa upp sina kockkunskaper. Det kallar jag korvgryta de!

Tempot som förlorades på tåget återupptogs snabbt och det bar ut på Frösön för förfest med, för Jenny och Jens, vänner och bekanta! Vilka, vart efter kvällen gick, även blev mina vänner och bekanta! Efter en helkväll på krogen, ni är galna kusiner, men hur jäkla kul som helst, tackade jag nej till efterfest då jag snart varit vaken i två dygn. Att det är en dag i morgon också kändes som en passande klyscha!

För en morgondag blev det! Långfärdsskridskoturen på Storsjön ställdes in på grund av blåsigt tråkväder och vi tog oss raskt iväg till BodaBorg för smidighets-, styrke-, intelligens-, tålamods- och klaustrofobitest! Jäklar vad vi skrattade och jäklar så kul vi hade då vi ålade, hoppade och klättrade, men lik förbannat fick röd lampa gång på gång. Den kommer bli en Cliff Hanger i vår historia!

Då klockan helt oväntat visade sig vara halv5 blev vi upplockade och hemkörda till kära Oviken. Gud så fint det är i vinterskrud! Jag kände mig hemma på sekunden, och bättre skulle det bara bli! Supergod middag serverades och vi tog igen de år som gått sen jag träffade hela familjen sist! Även här fick vi göra bruk av vår klyscha det är en dag i morgon också, och slutkörda och lagom möra i kroppen hoppade vi i säng!

I ottan ringde klockan och för en gångs skull skuttade jag ur sängen, som en kanin-jävel :P Skidåkning i Bydalen stod på schemat, Yes! In i volvon packades matsäck (inte magsäck ;) ) och utrustning för en hel arme, och sedan bar det av! Jag behöver kanske inte säga att jag var salig hela vägen, bil- och skidkörning är guld det! Att jag sedan tog mig ner för backen som ett kryss, trillade i uppförsbacken och efter att ha skrattat mig blå åt Jens vurpa i liften, gör jag en precis identisk, behöver vi ju inte lägga så stor vikt vid!

Sex timmars skidåkning var behövligt efter ett uppehåll på två år, men tillslut gick det nästan bra, om jag får säga det själv! Tur var iaf att vi dealat på att ingen skrattar åt Anna, haha! Solen hade vi också på vår sida, ty den sken hela dagen och gjorde vår korv-med-bröd-måltid till något man inte kan få för pengar! Snacka om att jag var nöjd med dagen!!

Efter en varm dusch i Ovikens gamla gästgiveri serverades ännu en lyxmiddag som efterföljdes av Irish coffee, som vi blivit galet sugna på i backen, och sällskapsspel långt in på natten. Retro ;)

Söndagen var en dag i lite lugnare tempo, jag var ju tvungen att förbereda mig för tågresan! Så efter någon timmes pulkaåkning och våffelmiddag (dan före dan före dan före våffeldan) bar det av in mot Östersund igen för att borda tåget mot Lund. Med en tår i ögat lämnades staden och familjen. Men den nya dealen vi ingått innebär att vi ses om förtioelva år igen!!