Konstnatten övergick i en konstig natt, det är ju inte varje natt man får en timme extra ;)


Konstföreningen Aura ställde ut P-O Persson, inget konstigt i det, däremot var det ganska tänkvärt



Att på ett halvdiskret sätt smyga in ett miljöpolitiskt budskap i en konstutställning är inget konstig, men väldigt effektivt. Små, små vackra naturmotiv i sköra guldramar vanskligt utplacerade längs golvlisterna vittnar om hur ömtålig vår värld är och hur lätt vi själva kan stjälpa den...

Utställningen berörde även begreppet oändlighet; kanske ett mer svårbegripligt tema. För att citera en okänd herre så fanns det i källaren "En lika dan som den där uppe. Fast gul."



Utställningen ovan kom lite som ett slag i magen, eftersom att jag, enbart några timmar tidigare, hade varit ute på en bilburen sightseeing-tur i vissa för mig okända delar av Skåne. Jag har ett kluvet förhållande till detta behov och beteende; jäkligt onödigt kan jag hålla med vissa om att det är, men samtidigt har man, som uppvuxen i bil, ett visst behov av att se sig omkring och att i ett större perspektiv veta var man befinner sig. Ett behov av att fylla alla platser på kartan med minnesbilder och fotografiska minnen.


Lite rogivande (eller mu-givande?) är det iaf att hamna på en grusväg där kor lunkar fritt, eller ännu hellre; enbart står stilla mitt på vägen. Kolugnt!

♥Dagen avslutades med en galet trevlig trippel-par-middag! Muuuums!