Jag maste bara varna redan nu att detta kommer bli mitt första blogginlägg utan bilder. Jag skäms nagot otroligt att säga det, men jag hoppas pa nagot sätt att det är jag som lider mest av det! Anledningen till detta är att halva gruppen lyckades virusinfektera sina USB-minnen och sina kamerakort pa ett Internetafé i stan, och vi missänker att de även lyckades smitta ner datorern här pa hostlet - sa jag tänker vara sadär överförsiktig, som ni som känner mig vet att jag är ibland! Jag lider med mina vänner i gruppen, men inte tillräckligt mycket för att jag själv vill bli sympatismittad. Som tröst till oss alla, men kanske främst till mig själv sa har jag tagit mig i kragen och börjat skriva bade ä och ö! Vart (se, här hade jag behövt det!) tredje specialtecken far dock vänta nagon vecka innan det dyker upp i mail och blogg - man kan ju inte göra allt roligt pa en och samma gang ;)

Den här veckan känns det dock som att det är precis vad vi har gjort!! Det har verkligen varit en underbar upplevelsevecka - men glöm inte vart ledord - ibland är det faktiskt modigare att säga nej! Hur fräckt det faktiskt varit upptäckte jag inte riktit förrän idag, när jag för första gangen pa fyra veckor pratade med Johan! Det var en fruktansvärt märklig känsla att sitta o titta ut över huvudgatan i Baños och prata med nagon hemma i Bastad! Speciellt när samtalet av nagon anledning handlade om hur vi har det och vad vi har gjort här - när man pratar om det med nagon som inte varit med oss i gruppen gör att det känns sa stort - jag tänker leva pa den känslan ett tag! Tack love för att du far mig att verkligen leva. I love you ♥

Äventyren den här veckan har varit manga - med början pa veckan syftar vi pa Riverraftingdagen, som sa här i efterhand har fatt en guldstjärna i kanten - men om den dagen känner ni redan till det mesta! ;) Den kommande dagen var Canyoning-dagen, nagot som jag med skräckblandad förtjusning sett fram emot! Lyssna bara pa förklaringen att med rep repellera sig ner för ett vattenfall! Fantstiskt! Eller skall man vara sadär fruktansvärt korrekt som man skall vara i en äentyrshistoria, sa skall jag kanske säga att det var fem vattenfall vi pa olika sätt skulle ta oss ner för! Nagra där vattet spolade över dig, andra där vattnet enbart spolade över dig! Det näst sista fallet var den mest fantastiska - en 25 meter hög klippvägg där vattenfallet med en enorm kraft lämnade klippväggen - jag var tvungen att fler ganger pa vägen ner stanna upp o bara titta upp - det var sa fantastiskt fint! Vi klättrade ner som i en gryta, där den nedersta delen av väggen var klippvägg och den översta delen en djungelvägg! Det slog en fram time to time att man verkligen var ute i en djungel o klättrade! That was so A-MA-ZING! Bilder har jag tyvärr inga egna, jag litar helt pa de stjärnor i gruppen som har water proof cameras! Jag maste även passa pa att tillägga hur fantastiskt sexig man känner sig i en vatdräkt (dessa var dock, till var stora glädje inte vata da de delades ut)! Pa vissa ställen haller den in oönskade kroppsutbuktnader, vilket den dock med rage kompenserar genom att de de kvinnliga bärarna utbuktnader som paminner om kroppsdelar de normalt inte alls är ägare av ;) Men efter den kalla canyoningen var vi enart tacksamma för lite extra hud! ;)

Dagen efter var söndagen off! Lite frivilligt hade vi det kvällen innan tagit det lungt, trots att utgangen med gruppen var planerad sedan länge! Tidgt ville vi stiga upp och för att starta dagen med pannkakor och min nya favoritjuice - apelsin och björnär - naranja y mora! Pa español later det riktigt fräsigt, trots att det inte är nagon fresa i den överhuvudtaget! Första malet med dagen var att vandra trappstigen upp till statyn Virgin Maria som vakar över Baños. Virgin of Quito fick vi ju ingen close up pa, trots att vi redan fran Lund spanat in henne pa Google Earth. Sa valet föll sig saledes självklart när vi själva fick välja exkursionsmal!

Sporrade av den fruktansvärt jobbiga vandringen upp - att efter fyra veckors träningsuppehall äntligen fa känna hjärtat jobba igen, det var en underbar känsla, (Ni ser ju hur jag redan efter 4 dagar börjar försköna vara reseintryck, haha!) beslutade vi oss för att vandra upp pa den stora kullen pa andra sidan floden (i efterhand har vi börjat kalla det berg)! Det var ännu en fantastisk upplevelse - what a day! Jag älskar de dagar som kallas "a day of"! Att i tva timmar svettas i uppförsbacke var även det efterlängtat! Och vilken vy vi fick som utdelning! Molnen som hela dagen legat runt vulkanen Tungurahua, pa motsatt sida dalen, försvann när vi nadde toppen! Vi var helt enkelt tvungna att lägga oss pa rygg o bara njuta! Det fattades bara att det skulle vara en open road en stjärnklar natt, sa hade det verkligen känts som hemma - nu fick vi dock nöja oss med att betrakta samma tragiska vitklöver som växer pa vara ängar där hemma! Upprymda av var egen hurtighet tog vi riktligt för oss av dagens efterrätt - danska pannkakor med glass, frukt, choklad och kolasas! Veckan i Baños har varit en orgie i mat och efterrätter, det blir nämligen sa da vi lagar var egen mat med en mycket generös budget! ;)

I mandags var det dags för aktiviteten vi alla längtat efter - Paragliding för gruppen som inte kan prata spanska! (Där till räknas givetvis fortfarande jag!) Det trakiga var dock att jag hört regnet mot rutan hela natten och när vi at frukost i penthouset sa var molenen sa tunga sa tunga och lag langt ner över bergstopparna. Med andra ord var det mer paragua-väder än paraglidväder! Vi smet ända iväg till paraglidkontoret och fick en safteygenomgang - tyvärr sa innehöll även den en liten avradning fran att aka upp till the spot pa morgonen, eftersom vädret var sa pissigt som det var. Han trodde dock att det skulle bli fantastiskt mycket bättre framat dagen och han bokade saledes en date med oss pa eftermiddagen! Yeay!

Efter lunch hoppade vi iaf in in paraglidingbilen och akte, lite miserabla till mods igenom duggregnet, ut ur stan! Och ju längre bort vi kom, desto bättre sag vädret ut! Och da han plötsligt stannade bilen mitt i en backe och bad oss hoppa ut, sa sag det riktigt fin ut! Vi fattade dock inte riktigt att det verkligen var detta som var platsen - i vissa fall kan man verkligen känna att man är pa rätt plats pa rätt tillfälle - sa var inte fallet, men med paklistrat gott mod hoppade vi ur bilen! Platsen visade sig vara en sluttande äng - mattlig sluttning ner till den skumpiga vägen, sedan var där bara ett stup! Nu började vi inse att detta kanske trots allt var platsen!

Väl uppe pa toppen av kullen blev vi alla utrustade med var sin Old School flygaroverall! Det är en fascinerande känsla hur  dina kläder paverkar din självuppfattning - i denna outfit kände vi oss alla fruktansvärt efterblivna och det enda vi verkligen kände för att göra var att sitta pa marken med utsräckta ben! Den enda information som guiden hade om oss var enbart förnamn och vikt - sa han var nog inte sa förvanad över vart uppförande ;) Det kändes dock betryggande att veta att världen skulle fa veta min aktuella vikt om de skulle behöva göra en försvinnandeanmälan via Interpol.

Da vi startade i viktordning (av nagon anledning var lättaste man först ut!) var jag tredje man ut. När man spände pa sig den fruktansvärt konstiga och oformiga ryggsäcksstolen kändes det lite högtidligt. Sedan var det vara att ta de inövade stegen fram och tillbaka och sedan rusa fram över kullen - och det var verkligen en fantastisk känsla när fallskärmen lyfte av sa enkla medel som nagra steg och en löparsträcka! Sen njöt jag bara under de 15 minuter man fick i luften! Awesome! Framför oss hade vi vulkanen Chimburazo, till höger Tungurahua och bakom oss Cotopaxi! That is just a hell of a view! Vindförhallandena var inte de bästa, men vi var alla bara glada över att fa komma upp i luften - det var sa härligt! Flygturena var lite som rysk roulette - jag fick väl kanske inte den bästa, men nog den längsta och jag var den enda som fick lyfta pa benen för att inte sparka en gris i huvudet! Heidi var dock den som fick landa i koskit! Sa vi fick alla lite av varje! Men shit sa häligt det var!!

Den efterkommande dagen var mountainbikedagen - det innebär i detta land att man enbart cyklar down hills. Pa led cyklade vi till den ena aktiviteten efter den andra (det enda som saknades var varsin reflexväst!) First stop was Swingjump - och hall nu i er, för det är nu som vart ledord verkligen kommer till pass! Nagra dagar tidigare hade jag och Heidi bevittnat en Swingjump fran en annan bro - och det sag helt fruktansvärt livsfarligt ut! Jag som tillochfran varit livrädd för detta hopp/fall/swing (kalla det vad du vill) insag nu att jag med min sönderskurna rygg kanske inte borde göra det! För att fa vatten pa min kvarn (Yes!) mailade jag hem till far min för en radförfragning. Och kan ni gissa - jag blev avradd fran att hoppa ;) Sa med dessa fakta tog jag ett vuxet och moget beslut att inte hoppa! En ganska stor del av mig ville dock hoppa när vi väl stod där pa bron, och folk, en efter en tog steget och upplevde bade fruktan och en fruktansvärd glädje! Sahär i efterhand kan jag dock leva ganska gott med mig själv trots att jag inte gjorde det! Man kan ju inte göra allt roligt pa en och samma gang ;)

Cykelturen slutade i närheten av vattenfallet Pailon del Diablo! Än en gang maste jag fa uttrycka mig i samma termer - fy fasiken sa fantastiskt vackert det var! Den första titten fick vi, fem och fem, fran den mycket gungiga och svungiga hängbron, som enligt stora skyltar enbart skulle halla för fem personer at gangen - undrar vilka personer de har räknat med!? Och undrar vilken riskfaktor de anvander - gäller det allmänheten är jag ju fran kursen i Icke-Joniserande stralning van vid en riskfaktor 50 - kanske var det därför som jag inte alls var rädd!? ;)

Vi klättrade och kröp sedan upp till toppen pa fallet - lite blött och lite kallt, men det är ju inget som vi längre är rädda för! Vardagsmat skulle jag snarare kalla det! Vattenfall är dock nagot som vi aldrig kommer tröttna pa ;)  Jag hoppas att bilderna pa nagot sätt kan göra det rättvisa, för äntligen fick vi some fucking water! ;)

I morgon lämnar vi lyxstaden Baños för mindre civiliserade platser - värst är det nog för mig som vant mig som efter den här veckan vant mig vid Internettillgang! Men marknader och hästar tror jag ska kunna fanga mitt fulla intresse - vi har ju bara sett hur läderburkerna i den här staden har fangat allas intresse! Jag kan säga att jag är inte den enda som aker härifran med tva nya läderväskor! De är sa fantastiska! I´m in love - men det krävdes ända ett Anna-köp innan de verkligen var mina! Nagra vändor in och ut i butiken senare hade jag dem dock i min ägo! I morgon är det marknadsdag - sa jag tror att jag ska överleva!