This feels so strange now - att satta sig framfor en dator efter en hel veckas kompeltt isolation i djungeln! Det konstigaste ar nastan, att det var sa sent som i morse som vi lamnade broderna i stamen pa Chinimp Tuna, och nu redan sitter vi i en sunkig kallare och forsoker forgaves halla kvar de sista minnestradarna - den har veckan har varit helt fantastisk!
Vi kan dock inte hoppa i i djungelaventyret riktigt an - for innan vi hamnade i den riktigt djupa djungel, sa upplevde vi den kallaste dagen under hela resan - det ar iaf vad vi hoppas pa - for det var kallt! Climbing Cotopaxi var titel lordagens aventyr - men det tar mig emot, som medlem i svenska klatterforbundet, att kalla det klattrning. Det var dock en av de jobbigaste sakerna jag gjort i mitt liv, det kan jag lova!
Vi korde bil upp till 4500 meters hojd - redan har vill jag meddela att vi slagit mitt tidigare hojdrekord pa okand hojd. Infor vandringen var vi overtalade att inhandla mycket choklad och andra sockertunga varor, energi var namligen nagonting vi skulle behova. Och nar nagon uttryckligen ber mig om att kopa och ata choklad, da ar inte jag den som sager nej ;) Och skall jag vara arlig, som jag ju ar ibland, sa var det faktiskt ganska gott - for det var jobbigt! Jag tror att jag upplevde Anna 90 ar den dagen, trots att jag formodligen ser ut som Anna 7 ar pa alla foton. Jag har en tendens att se ut sa nar jag blir sadar barnsligt lycklig over en upplevelse. Jag ar ganska glad for det! Men att man helt och fullt skulle tappa andan av att ta tre snabba steg i rad, det trodde jag aldrig att jag skulle fa uppleva. Vi fotvandrade upp till 4810 meter - vilket tog oss som grupp 40 min. Det ar helt skukt! Men en fruktansvart haftig upplevelse!
Nar vi precis natt fjallstugan, pa vad vi trodde var toppen, sa fick vi erbjudandet som att fortsatta upp till glaciaren pa 5000 meters hojd! Jag har aldrig tidigare sett en glaciar, sa trots dodskanslans sa gav vi oss upp! Sa nu vet jag att mitt hojdrekord ar 5000 meter! Yeay!
Efter kylan pa toppen onskade vi oss inget annat an VARME - sa vart var det battre att bege sig an till djungeln - trodde vi! En kallare natt en den forsta djungelnatten har jag aldrig upplevt. Fy faan - jag var bara tvungen att saga det! Men efter en stadig djungelfrukost besaende av popcorn och friterade bananskvior med Salsa De Tomate pa, var vi anda redo for ett aventyr!
Och djungel har verkligen varit ett aventyr! Shit vilken vecka vi har haft! Jag sitter har och ar helt tomt pa satt att beskriva den! Vi har varit inneboende hos en indianstam bestaende av ca 40 medlemmar, varav de som har har haft huvudansvaret for oss har varit 9 syskon, varav fyra broder ar de som varit vara hjaltar! Enligt vad vi fick veta under avslutningssermonin igar, sa var vi den forsta gruppen som bodde under deras tak - ett valdigt valkomnande tak!
Att fa bo hos dessa manniskor har fatt mig att gora saker som jag aldrig trodde att jag skulle gora! Shit - vilken vecka vi har haft! Att fa bo hos dessa lekfulla manniskor, som mest av allt vandrar tre timmar till djungels basta vattenfall bara for att fa hoppa ner i dess djupa vatten, det ar inspirerande!
Detta var pecis vad vi gjorde igar! Jag gissar att det finns en mycket utforlig beskrivning om samma dag pa Heidis blogg - bronsarmittlattaste.blogg.se - las och njut vanner! Men det var en helt fantastisk dag! Gaah! Vi hikeade oss fram till Chinimp Tuna - vattenfallet som dopt stammen varhos vi bodde. For att fa entra deras vattenfall var vi tvungna att sniffa flytande tobak. Jag kan aven erkanna att detta inte var forsta gangen detta skedde. De anvander aven denna metod som valkomstcermoni, for att driva ut onda andar ur deras besokare. Sa nasan har inte varit i sin basta kondition dessa dagar - for det ar forbannat starkt det dar som ska sniffas. Flertalet av oss grat och fick en fruktansvard huvudvark - men vi var iaf tillatna att besoka det heliga vattenfallet! Och tur var det!