"Om hjärnan vore till för kroppen är hjärnan att betrakta som ett bihang, ett organ bland alla andra, ett feedback- och styrsystem, en regulator eller ett relä utan vilket kroppen skulle gå i spinn, börja koka eller torka ut."

Vore det inte egentligen mer rationellt att isolera vår rena intelligens? Genom att isolera en hjärna från sin kropp skulle stora delen av hjärnbarken kunna frigöras, delar som förut var upptagen med motoriska aktiviteter. De frigjorde delarna skulle sedan kunna utnyttjas till icke-motoriska funktioner, något som skulle kunna ge denna intelligens ett fruktansvärt högt IQ.

"Jag är kanske partisk, men för mig som lämnat, var den nu befinner sig, på kyrkogården, i ett formalinkar, en frysbox eller i gestalt av en irrande zoombi - den kroppen är inget mer än en komplicerad kostym. Ett system av proteser och hjälpmotorer för att serva hjärnan, det vill säga mig."

Så vem är "jag" egentligen? Är jag en helhet eller är jag bara min intelligens? En intelligens som idag behöver en komplicerad kostym för att fungera. Det mesta av den energi vi stoppar i oss går åt till kroppen, medan hjärnan (jag?) enbart behöver kolhydrater. I dagsläget är vi dock fångade i en sårbar kostym, dum som en rot (?), en kostym som tar mycket energi och tankekraft, för såväl fysiska som psykiska åtaganden. Kanske skulle den rena intelligensen, möjligtvis utgjord av en amputerad hjärna, kunna vara en betydligt mer fullständig, komplett och empatisk människa än oss vanliga människor...