Den skivade moroten i blomkrukan visade sig vara Co-60: Att allt inte är som man vid första ögonkastet tror, det var något vi fick lära oss under förrgårdagen. Jag personligen fick även erfara att mitt tålamod inte är tillräckligt stort för att med gott samvete kunna skriva under på att "Kontoret är nu icke-kontaminerat". För att bland hyllor, lådor, stolar, blommor, garderober, böcker, holkar och hurtsar kunna garantera att inga gömda strålkällor finns kvar, det kräver ett genuint sökande, ett sökande som jag tydligen inte var rätt person till att utföra. Ger detektorn inte upphov till det karaktäristiska, högfrekventa tjutandet på ett enda ställe under en helrumsgenomsökning så anser jag mig nöjd. Men icke... En liten ynka lågaktiv käll låg ensam kvar på en hylla, men hur är det nu man ska tänka!? Man lär sig tydligen någonting varje dag!