Jag saknar det så mycket just nu!
Jag saknar ljuset, jag saknar färgerna, jag saknar atmosfären. Allt var tillåtet. Allt var nytt. Allt var ett äventyr - allt var just det äventyr jag så länge drömt om! Att det upplevdes och älskades och sen så fort försvann, det skrämmer mig. Just nu vill jag åka tillbaka om så bara för att kunna hålla kvar känslan ett litet kort ögonblick till!

Minnen börjar skapas, till stor del av det du berättat för andra. Men dessa minnen består då av ord och med enbart ord kan du inte beskriva ens en bråkdel av vad situationen, känslan eller upplevelserna bestod av. Några dagar i fullständig trygghet, det var precis vad jag för 7 dagar sen behövde och då behövde jag det lika mycket som jag idag behöver kasta mig ut på en ny väg! Vart den bör bära, det vill jag nog inte veta...

En del av mig är dock fortfarande fruktansvärt tacksam över (och det är Jag fruktansvärt tacksam för!) att jag nu får tillbringa tid med mina nära och kära - utan er ♥ hade jag nog fått ta Gustometern under armen och ge mig ut på den där Vägen som bär... som om det vore bär!