Uppslutningen på tåget var på måndagskvällen stor. Kanske berodde på att Bengt-Hov-Sten-Östen skulle transporteras med hjälp av just det färdmedel. Eller så berodde det inte alls på det. Det hade ju faktiskt precis varit påsk. Förväntat eller oväntat, både hundar och ungar och de med hembryggt äppelvin fick denna kväll stifta bekantskap med Bengt-Hov-Sten-Östen. Genom självaste Lund gick transporten lugnt till, varning på stan för att klä sig i rött var något vi antog hade utlysts.

Så nu sitter han och blickar ut över Dammgården. Namnet till trots förmodligen inte alls så idylliskt som de småländska vyer han en gång blickat ut över, vilka han förmodligen rekapitulerar så fort han hör Sten nämnas i namnet. Oavsett vad han själv anser om namn, placering och transportvägar så vär vi nöjda, jag och Johan! Äntligen har vi fått vårt älgahorn på plats!



Ovan presenterades, i enlighet med rubriken, det mest konkreta medbringandet från helgen. Mycket annat i form av naturupplevelser (nära nog av för religiös karaktär för mitt eget jordiska bästa). Tusentals stenar hade i Hovs Hallar staplats på varandra för att tillsammans utgöra en skog av stentorn. Magiskt! Magiskt av samma magnitud var även den svarta klippvägg vars sprickor och fickor smyckats med vita stenar. En ypperlig liten hylla på klätteravstånd från marken hade fram till vårt besökt lämnats obestenad.

Tillbaka till den jordiska verkligheten tog vi oss på det enda rimliga sätt tillgängligt - genom ett snabbt och för syftet effektivt dopp i det 12gradiga havet! Inte heller det förevigades med egen kamera, men jag säger er: brrrrr