Jakten på det i drivved byggda fortet startade i söndags - det blev ett intensivt sökande i Silvergrottor och i till synes bottenlösa, men definitivt gröna dammar. Men utan någon som helst förhandsinformation lyckades vi inte, trots sökande såväl högt upp som lågt ner, finna något Nimis. Till allas vår tröst sällskapade vi på tåget tillbaka till Lund med två, från början obekanta typer, som villigt erkände att de, såväl som vi, inte lyckats finna det beryktade Nimis trots idogt sökande. Efter ett sådant erkännande och en efterföljande pratstund kunde vi inte längre kalla dem obekanta, utan benämner dem numera som våra två första tågvänner.

Under Jakten på vandrade vi över sten och under sten och kändes oss som inget annat än Frodo och Sam; jag (och min under denna årstid konstanta piggfaktor) identifierade mig naturligtvis med rödhårige och fege Sam. Men till mitt försvar så är ju inte Frodo så häftig han heller ;)

Äventyret slutade inte, som ni nog har förstått, vid Nimis. Det slutade däremot med fyndet av Skära Bergen, inte något dåligt slut för någon med piggfaktor ;)