Att inte vakna i en stjärnhimmel av smärta var en fantastiskt positiv överraskning - jag är ju nämligen inte känd att vara den som ser optimistiskt på den ovissa framtiden. Så ja, jag blev glatt överraskad och ett morgonyogapass kändes som en självklarhet. Ett försök till att göra det Flygande T:et med vänster ben i backen medför att jag även idag bör be bakomstående om ursäkt :S Men på det hela taget har det gått okey under en ledig vilodag som denna. En tur på stan klarade jag galant - jag kom hem med ett par underbara-klacksko-räddande sulor och en svart kavaj. Ooops, of course, but me like!

Vill man inte associera stjärnorna ovan till det mindre upplyftande temat smärta - Gaaah, jag känner mig som Anna 65 år - så kan man ju fundera på hur snart vi kan ta oss dit, till stjärnorna, med den omryktade, dock omdiskuterade, nyupptäckta kalla fusionen...