snart har dock en vecka gått sedan dagen omtalad i rubriken, men fantastiskt tacksam är jag fortfarande! Tack bästaste Bitches! Tack underbara Grannar! Tack Johan! Tack Hemmet! Tack Mormor och Morfar! Tack Johans familj! Och tack alla er som verkligen tog tillfälle att skriva fina och fräcka ord på facebookan ;)

Jag ler fortfarande lite!
♥

Mest ler jag dock ändå åt Johan-presenten; att tvinga mig upp på ett par inlines visade sig verkligen vara lättare sagt än gjort (trots att jag, min ovetenskap till skuld, tjatat om att jag verkligen VILLE ha ett par). Första turens psykiska pärs visade sig vara precis ALLT. Att inte vilja lämna gårdens trygga räcke var allt som snurrade i min skalle!

Jag insåg nämligen där och då att bromsa - det gör man bara inte!
Hur kan man ens få en sådan TOTALT LIVSFARLIG MACKAPÄR försäljningsgodkänd, och hur kan JAG ens tänka tanken på att ta på mig ett par av dem. HUAMIG! Födelsedag till trots, efter någon minut var jag och min döfräcka hjälm ute i trafiken. Minst sju personer skrattade öppet åt - att Johan inte hade hjälm! Det var iaf vad jag intalade mig...

De senaste dagarna har således ägnats åt övande på att:
♦Ta fart  ♦Minska fart, utan att bromsa  ♦Bromsa (jag säger då det!)  ♦Titta upp från backen (Det ni, det är det senaste!)

Igår kunde jag stolt addera 8 km till min trillningsfria inlineslista!