Drömmen hade varit att stanna kvar i sängen - enbart en kvart till hade gjort så mycket.
Speciellt om det hade varit de femton minuterna som i verkligheten slutade med att jag gjorde platt fall på mage och med armarna inte hade en chans att kunna trycka mig upp.  I vanlig fall hade platta fall inte alls varit något att blogga om, men när de inträffar redan innan det att träningsschemat är genomfört, så bryr fallet min hjärna hela dagen. Dock sänker jag min stolthet några (valfritt prefix)meter och lyfter på hatten för min pojkvän.
Ja, han är starkare än vad jag är ♥