Påskhelgen spenderades i största lycka djupt inne i den småländsk skogen - där ingen kan höra sig sjunga - över stock och över sten och längs många kilometer spång, ett oundvikligt underlag om man under en dag vill ta sig runt mossen Store Mosse. En mosse som gör skäl för sitt namn. Dock kan jag, något besviket meddela att sumphönan var någon som den dagen inte gav skäl för namnet sitt - i de sumpigaste av marker fanns inte en höna att skåda. Tur då att påsken kunde bjuda på ägg av annan karaktär!