Att kunna hoppa på skidorna på tomten och börja vinterns första skidtur med en nedförsbacke strödd med förrädiska gruskorn i blandad storlek! Att sedan ändå få upptäcka att snön är tillräckligt tjock och tät för att bära en över åker, stock och sten för att sedan solens sista strålar skulle träffa en under de sista stavtagen mot hemmet; det är sådant man knappt vågat drömma om (även om jag självklart gjort en hel del sådant drömmande!)

 

Ibland är det bra underbart att komma hem!