Alt+Shift+Ctrl+L


Autokontrast
Kontrastskillnaden mellan årets och fjolårets sysselsättning kom automatiskt.
Det är nästan jag sträcker mig till att kalla det drastiskt!
Jag anser således att det snart är dags för en stabil popcorn-och-stekt-banan-frukost;
enbart för att inte förstärka autokontrasten på tok för mycket ;)


I nöden prövas vaden

Chased by thunder
Blixtar i norr. Tilltagande regn i väster - rakt öster ut ifrån den strandkant jag stod på låg hemmet och jag insåg där och då att sträckan genom skogen skulle behöva vandras snabbt. Nu är det ju tyvärr så att människan är inte snabbare än sin svagaste vad. Jag hann nästan hem...

Intressantare kan kanske tyckas vara att få höra om huruvida turbananen faktiskt hade någon effekt under tentaskrivande förra fredagen - min uppfattning är att den tyvärr inte hade någon makt över en lurig och klurig tenta. Jag kände mig i alla fall väldigt ensam och oturligt nog övergiven under de sex timmar som tillbringades längs bak i salen.   Turbanan - pyttsan!

Den stringenta verkligheten?


Stringens
. Allt som önskas måste uttryckligen uttryckas och allt som uttryckligen inte förbjuds kan uppkomma. Det är helt och total inom denna optimeringsrymd vi just nu lever. I den soliga verkligheten valde jag dock att snålåka till soptippen så snart möjlighet bjöds (tack!) - jag tror inte ni kan uppskatta hur mycket jag uppskattar att slänga MDF ;)


Start


Och där fick startskottet! Över fredagen den trettonde, olycksbådande dag eller inte, vilar i alla fall en viss känsla av obehag. Fram tills dess mumsar jag vidare på min billiga Netto-choklad (vilket kap vi gjorde förra veckan!) och fortsätter min rehabträning tillsammans med vaden - igår tillät den mig genomföra ett spinningpass. Jag älskar att min utlovade sitta-stilla-vila-vaden-vecka är över ;)


En lindad vad senare


Uppladdningen var prefekt - den thailändska anti-muskelverkssalvan CounterPain gjorde verkligen sitt jobb! Och med bravur och en lindad vad slutade det - det hela gick dock 30 sekunder snabbare än året innan. Efter förutsättningarna ett mycket trevligt resultat! Mindre trevligt tycket nog sjukvårdarna i målfållan det var att linda min onda vad - de hade verkligen väntat sig häftigare skador i stil med hjärtstopp!

Nu ler jag mest och säger AJ


Optimering av egen tid


Veckans schema består till min och mångas glädje åt fyra stycken heldagspass benämnda "Fördjupningsarbete - Egen tid". Idag betydde det invigning av världens bästa födelsedagspresent (tack Bitches!) - Termosmuggen! Dagens sysselsättning bestod nämligen till en liten del av magliggande plugg i strålande sol! Definitivt ett sätt att hänge sig åt "Egen tid" - själva "Fördjupningsarbetet" låg nog mest i en optimeringsövning att maximera andelen sol per area, samtidigt som mängden vind minimerades!


beautiful birthday


snart har dock en vecka gått sedan dagen omtalad i rubriken, men fantastiskt tacksam är jag fortfarande! Tack bästaste Bitches! Tack underbara Grannar! Tack Johan! Tack Hemmet! Tack Mormor och Morfar! Tack Johans familj! Och tack alla er som verkligen tog tillfälle att skriva fina och fräcka ord på facebookan ;)

Jag ler fortfarande lite!


Mest ler jag dock ändå åt Johan-presenten; att tvinga mig upp på ett par inlines visade sig verkligen vara lättare sagt än gjort (trots att jag, min ovetenskap till skuld, tjatat om att jag verkligen VILLE ha ett par). Första turens psykiska pärs visade sig vara precis ALLT. Att inte vilja lämna gårdens trygga räcke var allt som snurrade i min skalle!

Jag insåg nämligen där och då att bromsa - det gör man bara inte!
Hur kan man ens få en sådan TOTALT LIVSFARLIG MACKAPÄR försäljningsgodkänd, och hur kan JAG ens tänka tanken på att ta på mig ett par av dem. HUAMIG! Födelsedag till trots, efter någon minut var jag och min döfräcka hjälm ute i trafiken. Minst sju personer skrattade öppet åt - att Johan inte hade hjälm! Det var iaf vad jag intalade mig...

De senaste dagarna har således ägnats åt övande på att:
♦Ta fart  ♦Minska fart, utan att bromsa  ♦Bromsa (jag säger då det!)  ♦Titta upp från backen (Det ni, det är det senaste!)

Igår kunde jag stolt addera 8 km till min trillningsfria inlineslista!


at the lab


Försöket avslutat till allas glädje - för det verkar ha gått precis så bra som vi hoppats. Resultatet, det mest intressanta, är nu det vi alla med största spänning väntar på. Om 22 dagar kanske vi kan utläsa något - förhoppningsvis! Tänk om det verkligen visar något :) Det vore sådär ofattligt intressant, superspännande och alldeles alldeles underbart!


back on beam


Av någon anledning så placerades jag nära den röda telefonen - idag också ;)


sjutton!

Inte en m2 plywood längs den långa krökta rakan ;)


Kanske är det dags för beamline ID17 att skaffa sig en fruktansvärt klyschig slogan -
för sjutton vilka strålande idéer man får där ;)

Tillbaka på guesthouse-rummet efter 13,5 strålande timmar exakt 150 meter från ESRF:s 17:ed avlänkning - trots några plötsliga och enligt planen oönskade förändringar i det planerade schemat är vi alla strålande nöjda med dagens bestrålningar! Göttans!


did we find k-space?


Beamtime!


pour de vrai

Den finns paw rihk-titt!
Grenoble från ovan (aka 475m)

Utanför hotellrummet och dess regementsliknande byggnad chockades man tidigt dels av den friska morgonluften, solens värmande strålar men framför allt av de maffiga bergtoppar som omgärdar hela staden och således även vår udde, mellan de båda floderna! Vi konstaterade snabbt från Batilliens utsiktsplats att vi faktiskt befinner oss på stadens finaste plats! Det glädjer att veta, eftersom det är här vi skall vara och verka! Planen inför morgondagen är spikad och allt verkar vara på plats på ID17 - så snart är det bara att tuta och köra! Tjohej!


zoom


God morgon ESRF!

Idag står många viktiga punkter på schemat.
Först ut är en empirisk undersökning av en frukostbuffe!


I en annan del



I natt somnar jag till fransk reklam på Spotify. Underbart att världen inte är helt sig lik!


en solhälsning utan stjärnor

Att inte vakna i en stjärnhimmel av smärta var en fantastiskt positiv överraskning - jag är ju nämligen inte känd att vara den som ser optimistiskt på den ovissa framtiden. Så ja, jag blev glatt överraskad och ett morgonyogapass kändes som en självklarhet. Ett försök till att göra det Flygande T:et med vänster ben i backen medför att jag även idag bör be bakomstående om ursäkt :S Men på det hela taget har det gått okey under en ledig vilodag som denna. En tur på stan klarade jag galant - jag kom hem med ett par underbara-klacksko-räddande sulor och en svart kavaj. Ooops, of course, but me like!

Vill man inte associera stjärnorna ovan till det mindre upplyftande temat smärta - Gaaah, jag känner mig som Anna 65 år - så kan man ju fundera på hur snart vi kan ta oss dit, till stjärnorna, med den omryktade, dock omdiskuterade, nyupptäckta kalla fusionen...
Mot oändligheten och vidare - nu behöver vi kanske aldrig stänga av micron ;)

Sommarljus

Foto: Heidi Sillanpää. Baños. Ecuador
Ibland får man sådana där underbart glädjande besked.
Besked som gör en just sådär glad!

Det ser nämligen ljust ut för de kommande sommarmånaderna - s-ljust som i sommarljust. Några flygande äventyr över sydamerikanska marker blir det dock inte - men uppgifter klädd i overall kan det kanske bli ändå ;)

Tjohej!

White Light Moment

Morgonens morgonljus gav mig ett sant Light Moment och fantastiskt livliga vårkänslor. Jag älskar känslan av att komma hem helt sprudlande pigg och glad och märka att Johan faktiskt är vaken ♥ Att sedan inse att ryggen värker av både rapportskrivande och Afrodans, det ingav lite blandade känslor ;) Angående båda delarna så är det ändå bara på ett igen som gäller! Och angående Light Moments, så måste jag få berätta för er att jag köpte två vita, helt underbara virkade sjalar på loppis igår, till det skamliga priset 10:-/st.
Ibland blir jag bara så lycklig av att få Ooopsa :D

Vad vi tänker på

Sir Albert på bilden ovan har absolut inget med texten nedan att göra.

Tänkte att ni kanske ville veta


Att det fortfarande kan förvåna en att en vecka kan gå så fort, det är nästan mer förvånande än hur fort faktiskt veckan gick. Och trots lite reflektion så är det fortfarande konstigt. Veckan har innehållit den elaka tumören Erik, vi har lärt oss att aldrig somna på brottsplatsen, jag har Ooopsat ett par byxor och fått veta att mer mjöl än det ska i frallor gör dem torra. Att sammanfatta lärdomarna från veckan kändes som en nödvändighet innan det stora plugget börjar denna lördag - det är nämligen tentavecka coming up!

En bra vecka med andra ord passerat, och om vi i sann rapportskrivaranda skall sammanfatta ovanstående text, utan att för den delen inkludera Sir Albert ovan. Som en sista klyscha kan nämnas att vi denna vecka även insett att glädjesiffror om dossänkningar med nya CT-system är för oss fysiker som glädjeflickor är för andra!

Efter regn

Soluppgång över ett snögnistrande landskap var inget jag denna morgon fick. Gårdagskvällen bjöd nämligen på ösregn och gitarrspel. Finast! Idag önskar jag min fina vän Lycka Till på tentan och hoppas på att möta en annan på gymmet! Vad dagen annars kommer att bjuda på ligger i gryningsljus, men jag är säker så att solen kommer att gå upp, om inte ute, så iaf över dagen! Ha de!

Finfin bitterhet

Att jag inte hade några nya pennor med mig till årets första skoldag, det fick jag bittert erfara när favoritpennan nummer 1 helt hade lagt av under jullovet vila. Suck. Och bitter nog att inte ens vilja köpa en ny, det var jag, så nu får jag genomleva samma visa även i morgon. Förutom detta har det varit en finfin dag med en titt på stan och stuvade makaroner! Nu sitter jag dock framför min röntgendetaljupplösningsrapport och försöker tagga upp lite gym-inspiration! Skåneslasket inbjuder inte till någon skidtur längs öppna fält och sjökanter, som de senaste dagarna bjudit på, så då får det bli gamla Gerda istället! Tjo!

Tidigare inlägg Nyare inlägg